Du säger ingenting om din tillkommande andra svåger; han förtjenar äfven din vänskap, och skall säkert göra Lovisa lycklig; jag hoppas att hon är alldeles frisk?”
Carl svarade tvekande: ”Ja, visst tror jag det; hon har ett friskt utseende; men hon är så förändrad, så olika emot hvad hon varit, att jag stundom kunde anse henne vara en annan person; hon springer, och hoppar, och skrattar, och dansar icke nu som förut: stackars Lovisa! om jag nu öppnar dörren något hårdt, som du vet är min vana, så darrar min syster och tyckes må illa. Bentick är alltid hos henne, han upprepar verser för henne, eller talar halfhögt med henne hela dagen: Förstår du icke att det skall ledsna Lovisa? hon var gladare med kapten Wentworth. Hvad de skrattade hjertligt begge två! det är han som jag önskade skulle blifva hennes man; alltid glad, alltid vid friskt humör, skulle han hafva underhållit detsamma hos henne: ack! hvad jag saknar honom!”
Och tror du att Lovisa också saknar honom? sade Alice tvekande.
”Hon? Å alldeles icke; hon skulle ej byta bort sin Bentick emot tusende Wentworthar. Jag är icke nog egoist för att fordra att hvar och en skall finna nöje i detsamma som jag; han tycker om att läsa och
