ELFTE KAPITLET.
En hel dag hade försvunnit sedan Alices samtal med fru Smith, och ännu visste lady Russel ingenting; hon hade varit upptagen af något som mycket lifligare intresserade henne; herr Elliot var henne så likgiltig, och hans uppförande rörde henne så ringa, att hon följande morgonen beslöt att ännu uppskjuta sin förklaring med sin gamla vän. Hon hade lofvat Musgroves att vara hos dem ifrån frukosten till middagen; hon hade mer än ett skäl att hålla sitt löfte.
Emellertid kunde hon ej gå till sina vänner Musgroves så snart som hon velat: då hon var uppstigen hindrades hon af ett starkt regn att begifva sig ut till fots; det bedröfvade henne för Henriettes och Marias skull, som ännu väntade henne i afseende på deras handel. Ändtligen upphörde regnet vid middagstiden; hon begaf sig på väg, var snart vid Hvita Hjorten och steg in utan att låta anmäla sig. Maria och Henriette, som med otålighet väntat på henne, hade gått ut just som regnet upphörde; men de skulle snart återkomma och hade tagit löfte af deras mor, att hon skulle qvarhålla Alice till dess de kommo hem. Hon var ej allena, andra främmande hade nyss kommit: det var fru Croft och hennes bror,
