Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

4

»Mina barn äro de vackraste i skogen.» Jägaren samtalar med ugglan uppe i trädet.
»Mina barn äro de vackraste i skogen.» Jägaren samtalar med ugglan uppe i trädet.

Om aftonen fick ugglan se honom komma tillbaka med en hop skjutna uggleungar.

»Oj, oj, oj, nu har du skjutit mina barn ändå!» jämrade sig ugglan.

»Jag sköt de fulaste jag såg», sade jägaren.

»Ack», sade ugglan, »vet du inte, att var och en tycker, att hans egna barn äro de allra vackraste?»


4. Skrinet med det rara i.

Det var en gång en liten gosse, som gick på en väg. Då han hade gått ett litet stycke, hittade han ett litet skrin. »Det är nog något riktigt fint och rart i det skrinet», tänkte han. Men hur han vände på det, och hur han bände på det, så var han inte karl till att få upp låset. Han tog det under armen och gick ett stycke till; då fann han en liten nyckel. Så gick han en bit till, och så satte han sig ned för att vila, och då hittade han på något riktigt kvickt. »Tänk», sade han för sig