98
»Det gör inte jag, om ni än gåve mig hundra kronor», sade arrendatorn. Och han gick ut ensam och körde sin fora till ett annat värdshus i byn. Men köpmannen stannade.
På natten började några dagdrivare, som druckit för mycket av det unga vinet, att gräla om någon småsak. Knivarna kommo fram; värden, som ju var gammal, förmådde icke skilja de stridande; en man blev dödad, och som de andra blevo rädda, att polisen skulle få reda på saken, gömdes liket i köpmannens vagn.
Denne lade sovit gott och ingenting hört av oväsendet. I daggryningen steg han upp för att spänna för sina hästar. Han blev förskräckt över att finna ett lik i vagnen och ämnade fly, men blev förföljd och fängslad, och all hans egendom togs i beslag, medan rannsakningen varade.
Då arrendatorn fick höra vad som hänt, ville han åtminstone sätta sin vagn i säkerhet och reste därför hem.
Han kom fram i skymningen. Plötsligt, då han körde förbi trädgården, fick han se en ung
