Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

117

får, om jag inte passade på. Man får ordentligt vakta honom, medan han äter. Sitter här inte en gammal ruggig vit pudel och tjuter i kölden om kvällarna, så man kan bli ängslig. Och så tjuter pojken inomhus på sitt sätt för det han inte får släppa in honom. Ja, stackars den, som skall uppfostra andras vanartiga barn! Den får skam till tack. Och varför tror ni, att jag aldrig får honom att be om förlåtelse som andra barn? Jo, för han vet, att bara han kommer åt, gör han samma spektakel om igen.»

»Men det är ju i alla fall redbart», menade en gammal tvätterska, som avhört hela syndaregistret.

»Redbart?» fräste madam Ek, »det är hårdnackat och gement rentav. Om han nånsin gjorde någon nytta för sig på lediga stunder. Nej, tro inte det! Hänga över boken först och sist, det är hans göra.»

»Också lär han ha vackra betyg från skolan», medlade ytterligare tvätterskan.

»Betyg – ja, dem blir man inte fet på, skall jag säga madam. Nej, han är och blir en odåga.» Och därmed gick madam Ek in i sin portvaktskammare och slog igen dörren, så att det sjöng i knutarna.

⁎              ⁎

På kvällen var det gnistrande kallt. Vart steg knarrade i den frusna snön, och det smällde och