Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

124

Och kanske är bäst som nu det gått,
om rätt jag allt förstått:
stort eller smått
är lika gott,
om sin plats det fyller blott.


48. Gästum blindes gåtor.

Heidrek hette en konung i Götaland. Han hade gjort det löfte, att var och en, som hade brutit honom emot och sedan fölle i hans våld, skulle dömas av konungens tolv vise män eller ock giva konungen gåtor att gissa; kunde Heidrek icke lyda dem alla, skulle den brottslige vara löst från sin skuld men annars lida sitt straff efter de vises dom. Men aldrig hade kommit en man så klyftig, att ej konungen gissat alla hans gåtor.

En man hette Gästum blinde. Han hade svårt förbrutit sig emot Heidrek. Konungen sände bud och stämde honom inför de vises dom. Gästum blinde räddes att fara till Heidrek, ty konungen var grym, svekfull och illa beryktad. Han offrade till Oden och bad om hjälp. Samma dag kom en främmande man, högväxt och enögd, och erbjöd sig att fara i Gästum blindes ställe. Och så är sagt, att när den främmande kom till konungens gård, tycktes han alla vara den rätte Gästum blinde, det han ock sade sig vara. Han begärde att få giva konungen gåtor att gissa. Heidrek svarade ja, och gåtostriden började: