Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/135

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

129

50. Kungen och den lille skjutsgossen.

En gång, när kung Karl XI var ute och reste okänd och hade kommit fram till en gästgivargård för att byta om häst, fick han till ledsagare en liten skjutsgosse, som ivrigt påstod, att han hade rätt att få rida med på hästen. »Du har rätt», sade kungen, som redan satt i sadeln, »kom och stig på min fot, så kommer du upp!» Så skedde, och nu bar det av utåt landsvägen.

Snart uppstod ett livligt samspråk mellan de båda ridande, och gossen var rask i sina svar och ganska förståndig för sina år. Först talades om skolan och prästen, till slut om kronofogden. »Jo, det är en vacker en, må I tro», sade gossen med bedrövlig ton, »han kör mor från hemmanet i höst, för det hon blev så fattig under kriget, att hon inte mäktade sätta upp häst och mundering, såsom fogden ville». Kungen svarade intet här på men tänkte så mycket mer.

Efter en stunds tystnad hade gossen glömt sin sorg och började et muntert samtal med den okände resande.

»Kan I gissa vad jag har fått till frukost i dag?» frågade gossen med belåten min.

»Ā, du har väl fått smörgås och grynvälling»; svarade kungen.

»Nej, bättre upp!» sade gossen.

»Så har du väl fått korv och palt», sade kungen.

»Nej, bättre upp!»