Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

9

du då», sade han till räven, bistert grinande, »än du då, Mickel, vad känner du för en lukt?»

»Jag ber Ers Majestät underdånigast om ursäkt», svarade räven, »jag har snuva.»


8. Tuppen och räven.

Det var en gång en tupp, som stod på en sophög och gol och flaxade med vingarna. Så kom Mickel räv gående.

»God dag!» sade räven. »Du gal så vackert, men kan du också stå på ett ben och gala och blunda?»

»Skulle jag inte kunna det?» gol tuppen och ställde sig på ett ben, men blundade bara med det ena ögat; och sedan bröstade han sig och flaxade med vingarna, som om han hade gjort ett riktigt storverk.

"Tuppen och räven illustration av Jenny Nyström
"Tuppen och räven illustration av Jenny Nyström

»Det var grant», sade räven, det var mest lika vackert som när klockaren sjunger; men kan du också stå på ett ben och gala och blunda med bägge ögonen på en gång? Det tror jag knappast du kan», sade Mickel.

»Visst kan jag det», sade tuppen, ställde sig på ett ben och blundade med bägge ögonen och gol. Men då tog räven honom om nacken, så han inte hann gala slut, förrän det bar till skogs med honom.