Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

15

och då skyndade han sig in i en garderob, där han visste, att moster Stina-Lenas gamla sidenkjol hängde på en krok.

Och så skyndade han sig och kröp under moster Stina-Lenas sidenkjol.

så låg lilla Figge där på knä, darrande av förskräckelse, och hade moster Stina-Lenas sidenkjol om halsen.
så låg lilla Figge där på knä, darrande av förskräckelse, och hade moster Stina-Lenas sidenkjol om halsen.

Men åskan kom allt närmare, och åskknallarna blevo allt starkare, och Figge hoppade till vid var knall och höll sig fast i kjolen, men då ryckte han lös kroken, som kjolen hängde på, och kroken föll ner och slog lilla Figge i huvudet.

Nu trodde han, att åskan hade slagit ner; och han skrek:

»Mamma! Mamma! Nu slog åskan ihjäl mig.»

Men när alla i huset skyndade till garderoben för att se efter vem det var, som skrek, så låg lilla Figge där på knä, darrande av förskräckelse, och hade moster Stina-Lenas sidenkjol om halsen.

Det var ju en alldeles förskräcklig händelse med den åskan?