24
däremot bråddes på sin fader och hade fått hans milda och älskvärda väsen samt var även mycket vacker. Men som det är så här i världen, att man bäst kommer överens med sina likar, så var modern alldeles betagen i den äldsta dottern, under det hon avskydde den yngsta. Hon lät henne äta i köket och uträtta allt det grövsta arbetet i huset. Bland annat måste den stackars flickan två gånger om dagen gå till en källa, en halv mils väg från hemmet, och hämta vatten i en stor kruka.
En dag, då hon var vid källan, kom en fattig gumma till henne och bad att få litet att dricka. »Gärna det, mor lilla!» sade den vänliga flickan, varpå hon strax sköljde sin kruka, tog upp vatten på det klaraste stället i källan och höll upp krukan åt gumman, så att hon bekvämt kunde dricka. Då den gamla druckit, sade hon: »Jag är en fe, som velat sätta ditt goda hjärta på prov, och därför har jag förklätt mig till en fattig gumma. Jag har funnit, att du är en vänlig och god flicka, och därför vill jag giva dig en gåva. För varje ord du talar skall antingen en
