35
Men modern sade: »Är det icke rörande vad vår gosse alltid är nöjd och belåten!»
»Ja, det må alla veta», sade fadern, »ett sådant barn finns det icke maken till.»
20. Plättar och gröt.
En student var informator hos en familj på landet. Hans lärjungar voro två gossar, som visserligen voro långt ifrån elaka, men mycket illa uppfostrade och i högsta grad självsvåldiga.
Den beskedlige informatorn bad dem och talade så vackert, att han kunnat röra en sten; men ungherrarna voro och förblevo desamma. Bland andra oseder hade de också den att aldrig låta något gott, som dugde att äta, vara i fred. Om det var möjligt, togo de för sig hela nävar med socker ur sockerskrinet, eller hällde de all grädden i sina koppar, eller knepo de bort det bästa, som ställdes på bordet. Läraren bestraffade alltid de små söta gossarnas försök, så att de blevo litet rädda, men någon bättring följde aldrig. De hittade blott på att bära sig slugare åt en annan gång för att bakom magisterns rygg göra nya försök. Så självsvåldiga barn finnas icke nu för tiden – det är nog säkert – men det kan vara roligt att veta hur det kunde gå till i forna dagar.
Magistern märkte nog, att hans gossar icke läto rätta sig av några föreställningar, och tänkte
