48
»Tack själv för sist», svarade flickan.
»Är rävesan hemma i kväll? Huru är det med humöret i kväll, låter det illa eller väl?»
»Hon gråter näsan sjuk och röd och sörjer över husbonds död; hon vet sig ingen råd, stackars hon», sade flickan.
»Bed henne komma ut, så skall hon få ett råd, som på sorgen gör slut», sade räven.
»Vem är det, som svansar och bultar på, så jag inte kan min kvällsro få»? frågade rävesan.
»Å, det är friarna dina. Jag skulle bedja dig gå ut, så får du ett råd, som på sorgen gör slut.»
»Hurudan är rocken?» frågade rävfrun.
»Mjuk, vacker, röd, just sådan som hans, som är död», svarade Murra.
»Kära, med honom vill jag gå, han har nog goda råd», sade änkan. »Tag hit mina sockor grå och knäpp på mig mina skor så små, jag vill gärna med honom gå.»
Honom ville hon ha, och så blev där kalas och bröllop hos rävesan. Och om han inte varit i hönsgården, han också, så leva de i rävhuset den dag i dag är, både han och hon.
