55
hans falska vänner givit honom i stället för hans snygga kläder, tog käppen och vandrade åstad.
Sven var mycket ond på sig själv, då han gick vägen fram. Han tyckte, att det var alldeles omöjligt för honom att omtala för sin husbonde hur han burit sig åt. »Hur skall det gå, när jag kommer hem?» sade han för sig själv. »Jag vet vad min husbonde skall fråga mig, men vad jag skall svara, det vet jag inte.»
Då han kommit så nära hemmet, att han kunde se själva gårdsbyggnaden, sade han: »Jag skall försöka lära mig hur jag hör uppföra mig, när jag kommer inför min husbonde.»
Därpå stötte han käppen ned i jorden och hängde sin hatt på den. »Nu är du min husbonde», sade han till käppen. Därpå gick han några steg ifrån den. Sedan han vänt sig om mot käppen, sade han: »Välkommen, Sven trogen!» Han tänkte nämligen, att hans herre skulle säga så. Sedan fortfor han: »Tack, nådig herre!» – »Men så du ser ut! Var är hästen? Var äro dina kläder?» »Nådig herre, dem har jag förlorat. Ute i skogen blev jag överfallen av rövare. De togo från mig både häst och kläder. Jag kunde endast rädda livet.»
