Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

65

hår. Gossen förde honom med sig hem, gav honom mat och vårdade honom väl, och björnungen blev snart så tam som en hund. Var dag gick gossen till skolan, som låg ett stycke från hans hem, och det dröjde ej länge, innan björnungen följde med. Då gossen vid framkomsten sade till honom: »Spring nu och lek, medan jag läser», rusade björnungen ut på fältet och sprang omkring där, tills lektionerna voro slut, och då gossen ropade: »Kom, kom, nu ska vi gå hem!» skyndade han fram till sin herre och följde honom lika troget som en hund. I början blevo de andra skolbarnen rädda för Henriks björn och ropade: »Hu då, en björn! Han bits, låt oss gömma oss!» Men det dröjde ej länge, förrän de blevo goda vänner med honom. Många av barnen hade sin frukostmat i små påsar och korgar. Dessa upphängdes på spikar i väggen, och på lekstunderna togos de ned. »Kom hit, nalle, skall du få något gott!» ropade gossarna, och då björnungen kom, fick han smaka deras smörgåsar, äpplen och päron.

En lång tid förflöt på detta sätt, men en dag var björnungen försvunnen. Man sökte efter honom men utan framgång. Han hade återvänt till skogen.