74
hem och uppfostra det tillsammans med din Lena!» Han tog hem det, och de två barnen växte upp tillsammans. Men barnet, som han funnit i trädet, kallade han Hittefågel, emedan en fågel fört bort det. Hittefågel och Lena hade varandra så kära, att de blevo ledsna, så snart de icke sågo varandra.
Skogvaktaren hade en gammal elak köksa, som liknade en häxa. En aſton tog hon två ämbar och började bära in vatten, och hon gick icke en, utan många gånger ut till brunnen. Lena såg det och sade: »Hör du, gamla Sanna, varför bär du in så mycket vatten?»
»Om du lovar att inte säga det för någon människa, så skall jag väl tala om det för dig.»
Då Lena lovade, att hon icke skulle säga det för någon, sade Sanna: »I morgon bittida, medan skogvaktaren är på jakt, skall jag koka vattnet, och då det sjuder, kastar jag Hittefågel i kitteln.»
Tidigt följande morgon steg skogvaktaren upp och gick ut på jakt, och när han gick, lågo barnen ännu sin säng. Då sade Lena till Hittefågel: »Övergiv du inte mig, så skall jag inte övergiva dig.» Hittefågel svarade: »Varken nu eller någonsin.» Då sade Lena: »Jag vill bara tala om för dig, att gamla Sanna vill döda dig. Men vi skola genast stiga upp och kläda på oss, och så skola vi springa vår väg.» De båda barnen stego upp, klädde fort på sig och gingo sin kos. Då den elaka köksan om en stund kom för att hämta Hittefågel, voro båda barnen borta. Då blev hon
