Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

75

förskräckligt ängslig och sade för sig själv: »Vad skall jag nu säga, då skogvaktaren kommer hem och får se, att barnen äro borta? Fort efter dem, så att vi få dem hem igen!»

Då skickade köksan eller tre drängar, som skulle springa ut och söka rätt på barnen. Men barnen sutto i skogsbrynet, och då de på långt håll sågo de tre drängarna löpa omkring, sade Lena till Hittefågel: »Övergiv du inte mig, så övergiver jag inte dig!» Hittefågel svarade: »Varken nu eller någonsin.» Då sade Lena: »Bliv du en rosenbuske och jag en ros på den!»

Då nu de tre drängarna kommo till skogen, så fanns där blott en rosenbuske med en ros i toppen men ingenstädes några barn. De sade: »Här är ingenting att göra» och gingo så hem och berättade för köksan, att de icke sett annat än en rosenbuske med en ros i toppen. Då bannade den gamla dem: »Ni dumbommar, ni skulle ha skurit sönder rosenbusken, brutit av rosen och fört den med er hem; fort ut och gör det!»

De måste alltså för andra gången ut och söka. Men barnen sågo dem på långt håll. Då sade Lena: »Hittefågel, övergiv du inte mig, så övergiver jag inte dig!» Hittefågel svarade: »Varken nu eller någonsin». Lena sade: »Bliv du en kyrka och jag en ljuskrona i den!» Då nu de tre drängarna hunno fram, fanns där intet annat än en kyrka och i den en ljuskrona. De sade till varandra: »Vad ska vi göra här? Låt oss gå hem!»

När de kommo hem, frågade köksan om de