81
bredvid skall ju veta allt: han måste väl veta hur saken hänger ihop.» Greven for genast till doktor Allvetande och bad honom komma med till det grevliga slottet för att undersöka saken, ty säkert vore tjuvarna ibland husets folk. Jaa då, doktorn lovade komma, men Greta, hans hustru, måste få lov att följa med. Det fick hon, och hon satte på sig sin bästa mössa med eldröda band och en vacker, storrosig klädning – hon hade ju blivit en fin fru, må veta!
När de kommo till slottet, skulle de först äta middag vid grevens bord. Då en betjänt kom in med första rätten, stack den goda lukten bonden i näsan: han stötte sin hustru i sidan och sade: »Se, Greta, det var den första!» Han menade, att det var den första rätten. Men betjänten trodde, att doktorn menade, att han var den förste tjuven, och efter- som han verkligen var det, blev han ängslig och sade till sina kamrater, när han kom ut: »Nu bli vi olyckliga, den doktorn vet allt; han har sagt, att jag är den förste.»
Den andre betjänten måste nu in med det andra fatet, hur rädd han än var. Då stötte bonden
