83
rade han fram och tillbaka och sade: »Jag vet, att han finns där, och jag skall nog få fram honom.» Betjänten i spisen trodde, att doktorn menade honom; han sprang förskräckt fram och ropade: »Den mannen vet allt!»
Nu visade doktor Allvetande för greven var penningpåsarna lågo, men sade inte vem som stulit dem, och därför fick han mycket pengar både av greven och av betjänterna. Dessutom spriddes överallt ryktet om den allvetande doktorn, och folk kom till honom från alla håll och sökte hjälp, så att han blev både rik och berömd.
Några kvickhuvuden försäkrade visserligen, att det var ur en abc-bok han hämtade all sin visdom; men vem kunde tro ett så orimligt förtal? Doktorn själv skrattade åt dem och kallade dem dumhuvuden och fick allt gott och beskedligt folk på sin sida.
37. Fru Holle.
En änka hade två döttrar; den ena var vacker och flitig, den andra ful och lat. Men hon hade den fula och lata mycket kärare än den andra, emedan det var hennes riktiga dotter. Den andra måste göra allt arbete. En dag satt hon vid brunnen och spann så flitigt, all blodet trängde fram ur fingrarna. Nu hände sig en gång, att spolen var alldeles blodig. Hon böjde sig ned för att tvätta av den i brunnen, men den gled ur hennes hand och föll i vattnet. Hon försökte taga
