Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

3

»Ack, en sådan rar liten tomte!» tänkte hon. »Hur skall jag kunna löna honom? Jo, nu vet jag vad jag skall göra.»

Hon smög sig tillbaka in i huset, tog fram tyg och började sy en vacker dräkt åt tomten. När den blev färdig, gick hon till boden och hängde den över bingen. Sedan ställde hon sig bakom dörren och tittade genom springan för att se vad tomten tyckte om sina nya, vackra kläder. Han kom ganska snart, blev glad över kläderna, tog dem genast på sig och började åter sikta, men när då den nya dräkten blev mjölig, kastade han bort sikten och sade:

»Junker är granner,
han sig dammer:
han siktar aldrig mer!»



3. »Mina barn äro de vackraste i skogen.»

En uggla fick se en jägare komma till skogen med bössan på axeln.

»Kära du, skjut inte mina barn!» bad hon.

»Hur skall jag veta vilka som äro dina?» frågade jägaren.

»Mina barn äro de vackraste i skogen», svarade ugglan.

»Jag skall akta mig för att skjuta dem», sade jägaren och gick.