84
upp den, men stupade i brunnen och sjönk djupt, djupt ned.
Hon befann sig plötsligt på en grön äng, där solen sken och tusentals blommor prunkade. Då hon gick över ängen, kom hon till en bakugn, som var full av bröd, och brödet ropade: »Ack, tag ut mig, tag ut mig, annars förbrännes jag!» Då skyndade hon sig att taga ut alltsammans. Sedan gick hon till ett träd, som var fullt med äpplen, och det ropade: »Ack, rista mig, rista mig, vi äpplen äro allasamman mogna!» Då riste hon trädet, så att äpplena föllo ned, som om det regnat; därefter samlade hon dem i en hög och gick vidare.
Till slut kom hon till ett litet hus, där en gammal gumma tittade ut. För henne blev hon rädd, emedan hon hade så stora tänder, och ville springa sin väg. Men den gamla ropade efter henne: »Var inte rädd, mitt kära barn, stanna hos mig! Om du vill göra allt arbete ordentligt, skall det gå dig väl. Du måste bara komma ihåg att bädda min säng väl och skaka duktigt om sängkläderna, så att fjädrarna flyga, då snöar det på jorden; jag är fru Holle.»
Flickan trädde i hennes tjänst och uträttade allt till sin matmoders belåtenhet. Var dag skakade hon bolstrarna, så att fjädrarna flögo omkring som snöflockar, och därför hade hon goda dagar hos henne.
Till slut började hon känna hemlängtan, och ehuru hon hade det tusen gånger bättre här än i
