88
dande som följer: Den, som ger mycket åt de fattiga, är den rikaste bland människor.
Vid dessa ord kastade Tarfon sig om sin väns hals, omfamnade honom ömt och sade: »Käre mästare, först i dag inser jag, att så rabbin jag är, har jag mycket att lära av dig!»
39. Klockan i Rättvisans torn.
Det var en gång en konung, som var olik de flesta härskare. Han var icke stolt, självisk eller orättvis, såsom mäktiga herrar stundom äro; han lycktes leva endast för sina undersåtars väl.
Denne konung lät bygga ett torn, som han kallade Rättvisans torn. Då det var färdigt, sade han till sin vesir: »Häng upp en klocka i tornet och låt repet hänga ned på utsidan av muren, så att vem som helst, som har lidit orätt och begär rättvisa, kan nå det och ringa på klockan. Vore det än den fattigaste usling i vårt rike, så skola vi lyssna till hans ord och skaffa honom rätt.»
Vesiren gjorde, såsom kungen befallt, och när någon blivit förorättad, behövde han endast komma och draga i repet, som hängde ned från klockan i Rättvisans torn. Genast församlade kungen sitt råd, hörde hans klagan och skaffade honom rätt.
Till slut blev den nedersta änden av repet bortnött, och ett stycke av en vild vinranka fästes i stället vid tåget för att förlänga det. Just då hände det sig, att vesirens gamle häst blev driven
