Sida:Femtio småhistorier av Anna Holge.pdf/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

90

andra att öva rättvisa, har jag själv handlat orätt- vist. Jag är icke värdig att tjäna konungen, min herre.»

»Jo», sade kungen, »du har också tjänat troget i din ungdom, och i din ålderdom skall du icke bliva berövad min ynnest, att ej också jag må befinnas vara orättvis. Den, vars liv har varit troget, får ej dömas för ett fel.»

Den vise kungen behöll sin vesir, och den gamla hästen, som ringt på klockan i Rättvisans torn, blev såsom en kär vän omhuldad av sin husbonde.


40. Araben och hans häst.

En enkelt klädd arab, som red på en mycket mager häst, kom till Isset pascha, som var en stor vän av hästar. »Jag vet», sade araben, »att du vill ha goda hästar för ditt hovstall. Se på denna! Jag erbjuder dig att köpa den för 45,000 piaster.»

Isset var av naturen allvarlig, men nu brast han i ett högt skratt och svarade: »Du är en narr; din häst är en krake, som jag knappt ville ge 500 piaster för.»

»Du skall ge mig 45,000, när du lär känna hästen», svarade araben lugnt. Låt dina hästar springa i kapp med min ett par timmars väg. Jag slår vad, att min kommer en halvtimma förrän alla de andra.»

Kappränningen anställdes, och arabens häst