Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs



Eub.Förbiude Gudh! sägh hwadh thet är?
Pel.Om min son haar tu wäl förnummet,
Huru han nu moot migh är sinnat?
Eub.O käre hwadh haar han för händer?
Pel.Han nu sitt sinne platt förwender.
Eub.Gör så tin son min käre granne?
Pel.Rätt så gör han then gode Mannen.
Ty såsom han war förr from och godh,
Så är han nu blefwen twärt emoot
Wrång, eenwijs, stoorgodh, tresk geenstörtigh,
Een sielfwijs Bofwer och olydigh;
At jagh fast tusendt gånger heller,
Önskade han ey woro födder.
Eub.Hwadh ord mond iagh nu aff tigh spöria,
Eller hwad wil tin son här böria?
Kan skee tu sielf orsaaken äst,
Som är moot honom grym och häsk,
At han tin hårdheet ey kan lijda,
Och wil therför ey heeman blifwa.
Pel.Gudh gifwe iagh thet hade giordt,
Och honom straffat tijdt och hårdt!
Wore han (swäär iagh) wisserligh,
Ödmiuk moot migh from och lydigh.
Eub.O käre granne förtäll mig,
Huru then handel hafwer sich?
Pel.Thet skal iagh göra akta till,
Hwadh jagh här för tigh säya will:
Thenne Son aff förste Barns been
Owicker, deyligh, vthan meen,
Elskade jagh medh störste flijt,
Vptucktandes medh hugh och nijt,
Wille ingen omkostnadt spaara,