Sida:Finlands Allmänna Tidning 1878-03-01.pdf/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

N:o 51.

FINLANDS ALLMANNA TIDNING.

Fredagen den 1 Mar» 1878.

Tuppuransaari.

Denna holme ligger i Wiborgs socken 1 mil från Trångsund 10 mil Irån Kronstadt. Öfver densamma bifogas karta, afdragen vid landtmäteriöfverstyrelsen och utvisande att holmen har en areal af 142 tunland 21 kid. Största delen eller 89 tunneland utgöres af fast berg, bevuxet, likasom återstoden, af halfhög dels talldels blandskog. På högsta stället, ungefär vid midten af holmen, är berget 72 fot, för öfrigt ganska jemnhögt till 40 à 60 fot öfver hafvet. Utan beräkningar inses således, att här finnes material till gatsten i större mängd än som kan till användning ifrågakomma. Bergarten är grof porfyr-granit eller s. k. llapakivi-granit, men af det icke förvittrande slaget. På holmen finnas nemligen flere stora stenbrott ifrån äldre tider och nära ett af dem, i skogen emellan tvenne kullar ett gammalt träkors, förmodligen utmärkande en begrafningsplats för arbe-tarene, bärande inskriptionen III 1796. Brotten ha således bearbetats under Peter den stores tid för 170 år sedan, utan att å de löskilade qvaderstyckena, af hvilka två stora lastbryggor äro utbyggda i vattnet och som dessutom i stor myckenhet ligga strödda kring brotten, synes någon förvittring. Denna bergarts hårdhet är något öfver 6 och dess sp. vigt 2,67, hvadan 1 kub. famn vägde 355 ctnr. I följd af feltspatens grofva kristalliniska utbildning genom bela massan är rapaki vi graniten långt mindre fast än porfyr, spjelker och afsmulas jemförelsevis lätt.

Osterom holmen finnes en rymlig hamn, som lodades till 5 famn, men som dock långs stränderna är grund. Vid den större af de redan nämnde lastbryggorna, hvilken till en längd af 150 fot och en bredd af 20 f. sträcker sig utom hamnen mot S. O. finnes dock något djupare vatten.

En temmeligen betydlig källa observerades på ön.

På udden, som stryker ut i N. V. äro en lotskoja och ett par andra byggnader uppförda, men desse falla helt och hållet utom den krets, der brytning kan ifrågakomma.

Ehuru icke uttryckligen nämndt, synes afsigten vara att belägga gatorna i S:t Petersburg med tuktade icke med rullstenar af granit. Skulle de senare likväl undantagsvis ifrågakomma, finnas de af jemnare storlek och i större, ehuru icke tillräcklig mängd, å Sommarö än å Tuppuransaari.

Vid användning åter af fast bergart till gatläggning har spjelkbar, medelfin, jemn granit visat sig i Sverige, der tuktad gatsten, särdeles i Stockholm, länge användts, som det bästa material. Af detta slag är nu bergarten hvarken å den ena eller den andra af ofvan nämnde holmar; och en sådan granit förekommer högst sannolikt icke utmed Finska viken inom Wiborgs län. Men utan tvifvel låter dock äfven porfyr tukta sig till gatsten. Den täta och fina egentliga porfyren, hvaraf Sommarö består helt och hållet, blir blott något arbetsdryg och kostsam att bearbeta, men varar deremot i följd af sin fasthet och seghet länge. Rapakivi-graniten från Tuppuransaari blir billig och kan inom kort tid fås i stor mängd. Ty på holmen finnes en ofantlig mängd dels sprängde dels kilade block, som endast behöfva sönder-bokas och tuktas. Men bergarten är spröd och derföre af jemförelsevis kort varaktighet. Tuktade gatstenar häraf måste göras större och den obetydliga skilnaden i vigt, hvilken i jemförelse med Sommarö porfyren kunde ha inflytande på transportkostnaden uppväges mer än väl af denna omständighet.

Hvilkendera bergarten i allo är ändamålsenligare, är icke möjligt att ä priori och bestämdt afgöra. Detta måste genom användning utrönas samt är beroende af trafikens storlek, af stenarnes dimensioner och form. I allmänhet sagdt, fås af porfyren på Sommarö, ändamålsenligt tuktad, täta och vackra kanske icke för glatta gator; af Tuppuransaari rapakivi-graniten, använd i lagom stora, eller sexsidiga stycken, angenäma och måhända icke tör lösa gator.

Till chaussé-byggnad är porfyren från Sommarö mindre användbar, rapftkivi-graniten deremot förträfflig.

Helsingfors, den 17 December 1877.

C. P. Solitänder.*

Icke-Officiela Afdelningen.

Helsingfors.

o

Stiftsnyheter. (Borgå). A förslag till kyrkoherdeembetet i Pihtipudas blifvande nya pastoral äro uppförde l:o kapellanen i Keuru K. S. F. Bergroth, 2:o kapella-nen i Lumijoki J. Österbladh och 3:o kapellaoen i Frantsila A. Gummerus.

— Pråu Finska gardcsbataljoneus kommendör har H. D. i går emottagit telegram från San Stefano, dateradt den 25 februari, hvilket nämner att bataljonen i eu styrka af 550 man numera »tår vid ilar-

morasjon, nära Konstantinopel och alt allt står väl till. Till anförvandter och vänner framföres en helsning från bataljonen.

— Dödsfall. Kontraktsprosten, theologie d:r J. I. Bergh har, enligt ankommet telegram, aflidit å Limingo prestgård i lunginflammation den 27 febr. i en ålder af nära 68 Ar. Genom sina ståndsbröders förtroende kallades Bergh nil ledamot af 1862 års ßiftnderutskolt, men afsade sig detta förtroende. Deremot emottog och utöfvade han kallelse till landtdagsmanna ombud 1863, 1867 och senast 1877 samt till kyrkomötet i Åbo 1876. Frår, dellagande i 1872 års landtdag» arbete var den aflidne enligt egen åstundan befriad, liksom ban äfven för sunare delen af 1877 års landtdag på begäran i följd af försvagad helsa befriades tiån folkrepresentantens ansvarsfulla kall. Vid laridtdagarne inlog Bergh ett synnerligt bemärkt rum, geuom siu i de flesta frågor utbildade öfvertygelse och det outtröttliga intresse, han egnade alla förekommande frågor.

— Konsert. Pianisten madame Bennit, hvars virtuositet af utländska blad fördelaktigt vitsordas, uppträder i morgon i u-niversitelets solennitetssal. Konsert programmet upptager en ,)ConsertT' af Liszt, „Toccata och Fuga" al Bach-Tausig, „Ga-votle71 af Bach-Saint Saens, „2 Etuder71 och ett ^Scherzo1"1 af Chopin, tre smärre stycken al Schumann, „Ungersk Fantasi11 af Liszt samt tvenne numior med icke uppgifvet föredrag. Konserten börjas kl. 1/J8 och inträdeskort till 4 mark erhållas i Frenckelfska bokhandeln samt vid ingången.

— Konstföreningens årsmöte är utsålt till måndagen den 1 1 mars.

— Pedagogiska föreningen sammanträder i dag kl. 7 e. m. i nya theaterns foyer till klubbmöte, dervid ordel är fritt.

— Stadens suudhetsuämud har redan haft sitt konstituerande sammanträde och utsett till ordförande t. t. stadsläkaren C. Qvist saml till v. ordforande protokollsekreteraren N. Björklund. (Hbl.)

— Fridlyst vildt. Under bela innevarande mars månad är jagt förbjuden å elg, bäfver och rapphöns, samt ifrån och med den 15:de mara å vildren, hare, tjäder, orre, hjelpe, ripa, morkulla, dubbel beckasin, brockfogel, brushane, svan, ej-der, vildgås, siare, gräsand och öfriga arter af andslägtei; äfvenså må ägg eller ungar al fridlyst vildt icke ur bo tagas eller forstöras.

Landsorten.

o o

Abo. Uppbörden vid Abo tullkammare år 1877 utgjorde sammanlagt 2,093,817: 8 samt utvisar en stegring mot uppbörden

år 1876 af 209,840:2. År 1868 uppgick denna uppbörd till 1,008,168:40.

Stadens införsel sjöledes uppgick år 1877 till ett värde af 15,279,865 mk 86 p. emot 14,361,264 mk 20 p. år 1876 samt utförseln till ett värde af 5,802,939 mk 10 p. emot 4,781,427 mk 95 p. under nästföregående år.

Under året i fråga inklarerades vid tullkammaren i nalles 625 fartyg med sammanlagdt 60,137,6 lästers drägtighet emot 527 fartyg med 47,339,4 läster år 1876. De utklarerade fartygens antal uppgick till 685 st. med 51,729 läster, emot 644 fartyg år 1876 ined sammanräknadt 52,828,3 läster.

De staden tillkommande tolags- och hamnafgifter för tullpligtigt gods, hvilka afgifter likaledes uppburits af tullkammaren, uppgingo: de förra till 59,268 mk 64 p., eller, efter afdrag af uppbördsarvodet, till 58,083 mk 27 p. samt de senare till 53,876 mk 13 p., eller, ett afdrag af berörda arvode, till 52,798 mk 61 penni.

Beträffande värdet på stadens införsel torde kunna anmärkas att densamma under sistlidet år varit betydligt större än ofvanstående belopp utvisar, enär värdet å importen från Kejsaredömet per jernväg icke ingår uti sagde summa, emedan detsamma först senare kan till beloppet, uppgifvas. (Å. ü.)

— Wid täfliugskörning i Sst iflicbel den

16 febr. utföilo prisen som följer: för hingstar:

Lindebäck, 6,22V3 »ek. 2:dra priset 350 mk. Niskanen, 6,35 sek. 3:dje priset 200 mk. Leppämäki, 6,36 sek. 4:de priset 125 mk.

för ston:

Riipinen, 6,18V2 sek. l:sta priset 250 mk. Niiranen, O., 6,30 sek. 2:dra priset 200 mk. Phaler, L., 6,32 sek. 3:dje priset 150 mk. Leinonen, 6,44 sek. 4:de priset 100

mk. CPäij)

— Från Eordavala klagas öfver de penningefaUiga tiderna och bristen på ai betsförljenst, sedan briiksfirman Arppe inställt nära nog all verksamhet å sina jernbruk Läskelä och Möhkö, en föld af det långvariga kriget och deraf uppkomna dåliga tider för jernindustrin. För arbete å bruken beialas icke penningar, utan

•matvaror. (W. T).

— kuopio stads audel i bräuvinsmcdlcn

för 1876, utgörande 1,174 mk 91 p., komma enligt stadsfullmäktiges beslut att fortfarande användas för läsesalen och folkbiblioteket. (Tap.)

UTRIKES.

Afslutandet af freden i San Stefano, som hade uppgifvits vara omedelbart förestående, har ännu icke egt rum; detta är likväl ingen orsak för att antaga, att det icke kan ske inom några dagar; det karakteriserar blott de engelska tidningarnas trovärdighet, att de försäkrat det freden skulle undertecknas redan den 25 februari. Från samma tvifvelaktiga källa

Guld och blod.

Social roman af

Gregor Samarow.

Fru Berksen betraktade henne från sidan och tycktes med sina skarpt iakttagande, genomträngande ögon läsa de känslor, som rörde sig i den unga flickans inre samt af-speglade sig i hennes ansigte. Hon öfverlemnade henne äfven helt och hållet åt dessa känslor och gjorde intet försök, att genom frågor eller samtal afbryta dem, hvilket dessutom vid hjulens rasslande och bullret på gatorna varit omöjligt.

Efter någon tid stannade de framför ett icke stort, borgerligt hus i Krausenstrasse, hvars jordvåning upptogs af några små butiker och i hvars beletage man såg väl tillslutna dubbelfen6ter med blanka rutor, bakom hvilka en brokig flora af tulpaner och andra blommor var synlig.

Fru Berksen steg upp för den smala, men ytterst renliga trappan, Käthe följde henne och de inträdde i den öfre våningen, hvilken var prydd med rik elegans, men med en öfverlastad smak. Tjocka mattor lågo

Se n:o 50.

på golfvet, divaner och länstolar, beklädda med siden och sammet i temligeu skrikande färger, stodo omkring i rummet, speglar i tunga förgyllda ramar hängde på väggarna och der bredvid såg man taflor lika dyrbart infattade, men af tvifvelaktigt värde, och öfver allt detta var utbredd en stark parfym, hvilken på den unga flickans nerver utöfvade en slags ljuf bedöfning.

— Nu är du hos mig, sade fru Berksen aftagande hatt och kappa och smekande en liten, tjock hund, som ovigt kom fram till henne och sedan nyfiket, men med minen hos ett väluppföstradt djur, som är vant vid de mest olika besök, snusade på sin matmors ledsagarinna, — nu är du hos mig och behöfver ej mera hysa någon oro för din framtid.

Den, som jag en gång tagit under mitt beskydd, går sin väg genom verlden — naturligtvis om man är förståndig och lydig. — Jag är säker på, att kunna förskaffa dig en god och förträfflig ställning, der jag ständigt kan behålla dig under mina ögon och min ledning; — men, tillade hon, med sitt välvilligaste leende, med sin vekaste ton, under det de stickande ögonen skarpt mönstrande hvilade på flickans gestalt, — dermed är ingen hast; för det förste måste du hvila ut och hemta dig och komma till medvetande af din ställning. — Sedan skall jag sörja för diu utstyrsel. — Vi måste göra oss

litet vackra, sade hon, klappande Käthe på axeln, ty sådan du nu är kan jag ej visa dig för någon.

Jag skall föra dig i ditt rum, du måste äta någonting och hvila ett par timmar. — I afton hunna vi sedan prata litet — denna dag skall heltochhållet tillhöra dig och i morgon vilja vi öfverlägga, hvad som vidare är att göra, för att förskaffa dig en god och vacker framtid.

Käthe böjde stum hufvudet, hon iakttog med sina stora ogon noga allt, — den gamla frun, som talade så vänligt med henne, hela denna för henne så lysande och ovanliga omgifning; — men svårt hade det varit att bestämma, hvilket intryck dessa iakttagelser gjorde på henne, ty hennes drag, alltid vana, att i tyst, trotsig slutenhet dölja det som föregick inom henne, förblefvo lugna, nästan likgiltiga.

Fru Berksen förde henne till ett litet rum med ett fenster, hvilket innehöll ett vackert skåp, en med tunga förhängen försedd säng och en soffa jemte några beqväma länstolar och hvars golf äfven täcktes af en tjock matta, som dämpade ljudet af stegen.

— Här är ditt rum, sade hon, medan öfver Käthes ansigte vid åsynen af detta trefliga, behagliga rum, för första gången gled ett skimmer af tillfredställelse; — här skall du engång glömma den nöd och det elände, från hvilka jag dragit dig och som aldrig

mera skola träda dig nära, om du är förståndig och foglig.

Bon gick ut och återvände inom några ögonblick med en kall stekt kyckling, ett litet bröd och ett temligen stort glas starkt spanskt vin.

— At nu, barn, sade hon; och tagande plats vid bordet, såg hon med ett visst nyfiket intresse på huru den vid knapp och dålig föda vana flickan med ungdomens friska, starka appetit förtärde dessa för henne nya läckerheter.

Sedan bäddade hon sängen, ordnade dynorna med sken af moderlig omsorg, nödgade sin skyddsling att lägga sig, och lemnade sedan med en vänlig nickning rummet.

Det starka vinet hade uppfyllt den unga flickan med ett slags vällustig bedöfning, med outsägligt välbefinnande utsträckte hon sig på den breda mjuka bädden, hvilken var så olik den hårda halmmadrass, som hittills tjenat henne till hviloplats.

Hon tillslöt ögonen — slummern började utbreda sina gyllene moln öfver henne.

— Fängelset har öppnat sig, hviskade hon med ett djupt andetag, — vägen till lifvet och verlden ligger framför mig — den skall, den måste föra mig till ljus och höghet — denna Iphinegie, hvars herrliga gestalt jag nyligen sett och som fortlefver i mina drömmar — hon var bestämd till offerdöden, kastad på en fremmande kuBt och likväl steg