Sida:Finlands Allmänna Tidning 1878-03-01.pdf/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

N:o 51.

FINLANDS ALLMANNA TIDNING.

Fredagen den 1 Mar» 1878.

härrör det i går meddelade telegrammet om innehållet af fredsvilkoren. Ehuru det är ganska möjligt, att mycket deri är fullt exakt, torde mau göra bäst att icke sätta obetingad lit till denna version af desamma.

Den öfverenskommelse, som beträffande Gallipoli och Bulair-linjen träffats mellan ryska och engelska regeringarna, bedömes mycket olika af de förnämsta engelska tidningarna. Times hoppas att iu gen konflikt skall uppstå mellan de båda makternas trupper till lands och vatten, ty, säger bladet, ^engelska flottans närvaro i Marmorasjön är icke en hotelse mot Ryssland, så länge dess fordriugar på Turkiet kunna förlikas med de lotten, som Ryssland gifvit England11. — Daily News anmarker: ^Den träffade Öfvörenskonimel-sen skall icke behaga vissa anhängare till drottningens ministrar. Vi tro att dessa herrar skola i arrangementet mellan den engelska och den ryska regeringen se en "feg" ettergift åt den senare. Att "gå på, om ock med våld" synes vara många ifriga konservatives valspråk, och naturligtvis skola de se en förödmjukelse i hvarje sansad och förnuftig uppgörelse. Om mau undantager denna bullrande grupp, skall den i går tillkänna-gifna underrättelsen väcka nästan enhällig belåtenhet. Man kan nu hoppas, att stämningen ånyo skall blifva tör den föreslagna konferensen eller kongressen". — Äfven Standard, ehuru det konservativa partiets erkända organ, visar sig belåten, men deremot uttrycker D a i 1 y Te 1 e-graph högt sitt missnöje. "Vi betvifla ganska mycket, säger detta blad, att engelska allmänheteu skall blifva lika tillfredsställd med öfverenskommeUen rörande Gallipoli som öfver- och underhuset i går blefvo. Vi hafva i Marmorasjön en flotta af fruktansvärda pansarfartyg, som kostat oss mycket penningar, och denna flotta kan befinna sig afskuren, om ryssarne avancera blott femton eng. mil och besätta ßulair-liujerna. Under dessa omständigheter har engelska regeringen gjort fullkomligt rätt uti att tillsända ryska hofvet en depesch, som i ett diplomatiskt, men ganska begripligt språk tillkännagifver, att den ifrågavarande rörelsen icke bör ega rum. I går meddelade lörd Derby öfverhuset Rysslands svar på denna depesch. Ryske kanslern tyckes erbjuda en vilkorlig öfverenskommelse. Han vidhåller sin förbindelse att icke ockupera Gallipoli och att icke öfverskrida Bulair-linjen, men ban väntar „till gengäld", att de engelska trupperna hvarken skola landsättas på deu europeiska eller på den asiatiska

stranden af Dardanellerna. Vår regering har också afgifvit ett vilkoiligt svar och förbundit sig att icke landsätta några trupper ä någondera af de båda stränderna, så framt ryssarne förbinda sig att icke ockupera dem. Sålunda skola Gallipoli och Dardanellerna skyddas genom en förbindelse, som vi skulle vilja se skydda äfveu vår flotta och våra intressen så mycket som ett ryskt löfte kan skydda dem. . . Dylika öfverenskommelser äro ett farligt spel, och vi tro att det hade varit bättre att säga det ryska kabinettet, att det bästa sättet att förekomma de engelska truppernas landstigning skall vara att icke gifva någon föreväud-ning för en sådan åtgärd. Den öfverenskommelse som nu afslutits kunde af många skäl blifva olämplig och tilloch-med farlig. Utan att tala om de ryska truppernas inmarsch i Konstantinopel och turkiska flottans seqvestreiing, — åtgärder, som skulle göra de allvarsammaste mått och steg nödvändiga, — huru skul le det gå om turkarne, som vi hafva behandlat så illa, motsätta sig våra öfriga fartygs inlöpande i Dardanellerna eller deras utgående, hvilka för närvarande befinna sig i TuzlaV ... Vi tro att landet skulle hafva föredragit, att Gallipolis ockupation hade gifvit oss ett mycket enklare medel att hålla sunden fria. .

Från Wicu telegraferades den 25 febr. till G o lo„Angående grefve Andrassys fordran på ett anslag at 60 millioner gulden berättar man här, att detta steg ingalunda bör tydas såsom en hotelse mot Ryssland, och att den blott blifvit begärd tör att gifva Österrikes fordringar ett moraliskt stöd på konferensen, som lätt kunde sluta dermed, att Bosnien och Herzegovina besattes at österrikiska trupper. Hvad beträffar anskaffandet af de till kriget nödiga summorna, så har Österrike visserligen sjelft inga penningar, men det har från Englands sida bestämdt löfte om ett lån, till huru högt belopp som helst."

De tyske protektionistiske iudustriidkare-nes ceutralkomité har utarbetat ett utförligt förslag till en ny tulltaxa för tyska riket. Förslaget med motivering utgör ett ansenligt qvartband på 240 sidor. Deri föreskrifvas höjniugar af tullen å nästan alla vigtiga industriartiklar. Lejonparten får väfnadsindustrien, hvars nästan alla

artiklar ihågkommas med höga skyddstullar. Jernindustrien vill återinföra den tör ett år sedan upphörda jerntullen; maskinindustrien vill hafva dels tre- dels fyrlaldiga beloppet at det tullskydd, den egde till år 1877. Läderindustrien vill

hafva dubbelt så högt skydd som hittills o. s. v. Äfven för åkerbruksprodukter föreslås skyddstull, dock utan uppgifvande af siffra; landtmännen skola sjelfve öfvervaga huru dermed bör ställas. Det är fara — anmärker Hamburger Börsen b al le — att mången industriidkare, som för sin branche icke behöfver något tullskydd, sluter sig till rörelsen för att icke stå utan skydd för sin tillverkning, i händelse närslägtade tillverkningar skulle genomdrifva tuilskyddet för sig. Tidningen uppmanar till kraftig agitation mot detta förslag, hvars förverkligande skulle lända den tyska industrien sjelf till men.

Telegratunderrättelser.

(Telegram till Finl. Alltn. Tidning.)

LOIDOII d. 28 febr. Till svar på en i ii t er |rol lat i o ii aflörd |flar-tiiigtoii svarade sir Stafford Hlortlicote I underhuset, att Napier or Ii WoEseley icke blifvit utnämnde till chefer för en expedition, utan blott utsedde der till i händelse en sådan expeditlon blefwe oundgängligen nödig. lVapier hade hemkallats från Gibraltar, Tör att militäran? ndlghe-terna skola kunna konsultera med honom och vara beredde att handla om så erfordrades. (Bifall.)

Berlin d, 26 febr. Wiener-kabinettet liar formligen förklarat, att alla rykten om den österrikisk-ungerska arméns mo-nilisation äro orikliga och att den utomordentliga krediten begäres blott för händelsen af ett gemensamt besättande af de turkiska landsdelame, hvartill Österrike skulle besluta sig blott ifall Bulgariens besättande genom ryska trupper skulle beröra de österrikiska intressena.

IVlen d. 25 febr. I ett 6 timmars ministerråd, presiderad! af kejsaren, uttalade eig grefve Andrassy om det politiska läget och motiverade sitt motstånd emot den af Kyssland föreslagna gestaltningen af Bulgarien och ett längre besättande af detsamma genom ryska trupper. Andras-sy förklarade dervid, att frågan om Dardanellerna och det rumäniska Bessarabi-ens afträdelse åt Ryssland äro af underordnad betydelse för Österrikes intressen. Med hänvisande till sina motiverade ut-'äggningar förklarade grefve Andrassy ett understöd af de österrikiska fordringarna för oundgängligt. För detta ändamål vore det nödigt att mobilisera armén och begära en kredit på G0 millioner gulden.

Underrättelsen alt Porten antagit fredsvilkoren, har på nytt invecklat sakerna» läge, emedan genom dessa vilkor, enligt Wiener-kabinettets åsigt, Österrikes intressen beröras; dertill kommer, att konceu-treringen af ryrku trupper vid Siebenbtir-gens gräns ökar krigsfarhågorna. De till mobiliseringen erforderliga summorna erhåller Österrike från England. Mellan Petersburg och Wien liflig depesch-vexling. Framgäugeii af del goda förståndet mel-

lan Ryssland och Österrike beror deraf, om konfereusen kommer till stånd eller icke.

London d. 26 febr. På en förfrågan af Havelock svarade krigsministern Hardy i underhuset, att den första armékorpsens transportvagnar saml ambulans- och ammunitionsträn voro färdiga. Anskaffandet af samma utrustningspersedlar för andra armékorpsen bedrefs på det ifrigaste.

På en förfråyan af Delaware svarade lörd Derby i öfverhuset: „När jag i dag lemnade utrikesdepartementet, förelåg ännu ingen underrättelse om fredens undertecknande. Om vilkoren lyda uppgifterna väsentligt olika. Bulgarien skall dock blifva en stor provins, sträcka eig söder om Balkan och äfven omfatta små distrikt vid Egeiska hafvet, om med Saloniki deri inbegripet eller icke, är ännu ovisst. Krigsskadeersättaingcns belopp uppgifves olika. Enligt några uppjifter skall den uppgå till mellan 150 och 200 millioner pund sterl., hvilket vore en fabelaktig summa; enligt andra uppginge den till 40 millioner pund, oberoende af områdesaf-trädelserna. En diskussion om fredsvit-koren syntes omöjlig, 8å län<>e icke noggrannare underrättelser föreligga.11

London d. 27 febr. Enligt Re u ters bureau har regeringen i Dundee bestält 50,000 sandsäckar, att levereras inom 3 veckor. — Till Times berättas den 26 febr. från Petersburg: „Turkiei skall behålla sin llotta. Dardanellerfrågan skall underställas koufereusen. Om England skulle föreslå upprätthållandet af „status quo11, skall Ryssland icke allvarligt opponera sig.11

En artikel af Gladstone i tidskriften The XIX Century utlägger att, sedan regeringen beslutit, all förelägga frågan om krigsskepps pasnage genom Dardanellerna åt Europas afgörande, icke den minsta förevändning förefinnes till ett separatkrig eller separatoperationer i Levanten, som egde en provisorisk karakter.

Konstantinopel d. 27 febr. Den andre turkiske fullmäktigen. Saadullah-bey, har begifvit sig till San-Stefano. Undertecknandet af fredsfördraget väntas hvarje ögonblick.

Petersburg d. 28 febr. Ageuce gé-nérale russ o yitrar: ^Fredsvilkoren, sådana de återgifvas af Reuters bureau, äro icke noggranna. Trots ryktena om fredens undertecknande har denna eventualitet tillsvidare icke bekräftat sig.71 (Telegram till Helsingfors Dagblad.)

London d. 27 febr. Pall MallGa-zette är bemyndigad all förklara, altman beslutit all i fall af krig använda lörd Napier af Magdala såsom öfverbefälhafvare för expeditionskorpeen med Garnet Wol-seley såsom chef för hang generalstab.

Lonilon d. 28 febr. Gardesbrigaden ställes pä krigsfot. Arsenalerna utveckla fördubblad verksamhet. Material till interimistiska jernvägar anskaffas. Ministeriet inst&lt öfvergången till reserven.

Standard dementerar ryktet, att lörd Derby vill afgå, och tror de vidtagna åtgärderna nödiga, såvida Ryssland icke vill göra eftergifter.

hon till herrskarinna öfvet folk och konungar! _ — Mod och vilja! hviskade hon ännu sagtare, under det hufvudet sjönk djupt tillbaka i dynorna - jag är modig och jag vill! —

De sista orden bortdogo i ett långt andetag — sömuen omslöt henne — den djupa, sunda sömn, ur hvilken ungdomen i alla sorgers och lidandens natt reser sig till ständigt nytt solljus med kraft och hopp.

Tjugoudeaiidra kapitlet.

En tung och dyster anda hvilade öfver det lilla sällskap, som bebodde den öfre våningen af huset n:o 20 vid Mittelstrasse. Den gamle Kehfeld gick mycket ut, alldeles mot sin fordna vana, ban erhöll oftare än vanligt bref, stundom med posten, stundom med bud, med alldeles olika utanskrifter, och då han var hemma, Fatt ban försjunken i sin läsning eller korrespondens framför sitt skrifbord,

Han gjorde nästan det intryck som vore han beherrskad af en fix idee, hvilken tog alla hans tankar, krafter och känslor i anspråk. Mot Karl Berg var ban sluten och afvisade kort och ofta tillochmed frånstötande hvarje samtal med honom, ehuru den unge arbetarn, som hyste en djup tacksamhet och aktning för sin barndoms vårdare, flera gånger försökt, att börja ett samtal med honom öf-

ver tilldragelsen i Alhambra, hvilken i högsta grad väckt hans intresse.

Karl Berg var sorgsen och betryckt, han hade af sin arbetsgifvare, en af hufvudsta dens första dekoratörer, erhållit det meddelande, att grefve von Wallenberg fått en ny idee för prydandet af sin stora 6along och beställt andra arbetare för utförandet af densamma. Ehuru för den unge mannen härigenom ingen materiel förlust uppstod, då hans arbete användes på annat håll, så kände han sig dock smärtsamt berörd af, att hans med förkärlek påbörjade verk skulle blifva outförd, ty han hyste nästan en skapande konstnärs kärlek för sitt handtverk, i hvi k et ban med hängifvenhet gjorde gällande sitt medfödda sinne för uttrycksfull formskönhet.

Ej heller kunde ban ur sin själ aflägsna bilden af den sköna och barnsligt tjusande unga damen, hvilken från höjden af sin för honom oupphinneliga ställning böjt sig ned till honom och talat med honom på ett så allmänt menskligt sätt. Hvarje ord af deras samtal var ristadt i hans minne, han såg hennes blick, hennes leende, hau hörde den milda, förtroliga klangen i hennes röst, och om han äfven ej gjorde sig någon räkenskap derför, så var dock saknaden öfver, att ej mera få se denna äbkliga uppenbarelse, ej mera få höra hennes vänliga, upplysta omdöme öfver hans arbete, en af de förnämsta

orsakerna till hans smärta öfver det afbrutna arbetet i grefve Wallenbergs hus. Det var honom till mods, som om efter en hastig ljusblick, som denna syn kastat öfver hans lif, dunkel och köld Bkulle omgifva honom, och ovilkorligt kände han, trots det å-skådnings8ätt, hvilket han så ofta försvarat gentemot den gamle Rehfeld, tungt och pinsamt det tryckande i sin låga lefnadsställning, hvilken för kompen om tillvaron ofta pålade honom tungt och glädjelöst arbete.

Missmodig och utan nöje, om äfven punktligt och samvetsgrant, utförde han det arbete hans principal gaf honom, och äfven då han efter fullbordadt dagsverk återvände hem, fann ban ingen vederqvickelse och uppmuntran, som kunde förjaga de dystra molnen från hans panna.

Ty Fanny, som genom sin öfverströman-de lefnadslust och munterhet ofta förut gifvit honom anledning till allvarliga förmaningar, dem hon förlöjligat såsom pedanteri, var sedan den dag, då han besökt arbetaresammanträdet och hon utan honom gått till cirkus, tankfull och ofta förstämd, mot honom nästan alltid kall och ovänlig; hon kom ofta sednare än vanligt hem, ehuru hon, då ban aftiemtade henne i magasinet, redan lemnat detsamma, och då ban frågade henne derom, så svarade hon kort och med en min, som hade hon att tillbakavisa en obehaglig efterforskning, att hon ännu måst bära det ena

och det andra till olika kunder eller att hon följt en kamrat en del af vägen hem eller något dylikt.

Hon besörjde som förut den enkla aftonmåltiden för sin fästman och den gamle Rehfeld, men under det hon förut genom sitt glada prat utgjutit ett vänligt skimmer af trefnad öfver den lilla kretsen, satt hon nu nästan lika tyst och enstafvig der, som den gamle Rehfeld, och svarade kort och föraktligt afvisande, ofta genom en tyst axelryckning på hvarje den unge mannes försök, att börja ett gladare och mera underhållande samtal; — hon drog sig hastigt med en flyktig, likgiltig önskan om en god natt tillbaka till sina rum, såsnart den gemensamma måltiden, denna förut så glada timme af sällskaplig vederqvickelse, var förbi.

Karl Berg kände sig djupt sårad af detta uppförande, för hvilket han ej kunde upptäcka någon orsak, och ju mera Fanny's kalla tillbakadragenhet pinsamt berörde hans sjelfkänsla, desto klarare och mera strålande uppsteg uti hans inre bilden af den sa älskligt behagliga unga grefvinnan, som från sin höjd vänligt böjt sig ned till honom och hos den fattige arbetarn förståndigt och utan nedlåtenhet erkändt menskliga kän-sfor och tankar.

(Forts.)