oundvikligare. Men Franska banken skulle med stolthet kunna antaga staden Paris’ vapen och devis: skeppet, som fluctuat nec mergitur. Huru högt vågorna vräka, sänka de ej denna farkost i djupet!
- (Forts.)
Landsorten.
Wiborg. Redogörelse öfver förvaltningen af Sparbanken i Wiborg för år 1877.
| Insätttarenes fond. | ||
| Debet: | ||
| Fmk. | pi. | |
| Insättarenes fordran den 31 December 1876 | 1,325,354: | 23. |
| 1103 personer hafva under år 1877 insatt | 229,976: | 75. |
| Upplupne räntor intill årets slut å samtliga insättningar | 51,175: | 41. |
| Summa | 1,600,506: | 39. |
| Credit: | ||
| 856 personer hafva under år 1877 utagit | 299,300: | 71. |
| Insättarenes fordran till år 1878 | 1,307,205: | 68. |
| Summa | 1,606,506: | 39. |
| Grundfonden. | ||
| Debet: | ||
| Behållning från år 1876 | 200,495: | 03. |
| Influtne räntor å utlåningar | 85,012: | 45. |
| Den 31 December 1877 upplupna utestående räntor | 42,777: | 10. |
| Summa | 328,284: | 58. |
| Credit: | ||
| Förvaltningskostnader | 8,139: | 72. |
| Afföres vid 1876 års slut upplupne, men under 1877
influtna räntor å utlåningar || 42,387: || 76. | ||
| Insättarenes upplupne räntor | 51,175: | 41. |
| Behållning till år 1878 | 226,581: | 69. |
| Summa | 328,284: | 58. |
| General-kalkyl. | ||
| Debet. | ||
| Insättarenes fordran vid årets slut | 1,307,205: | 68. |
| Sparbankens behållning den 31 September 1877 | 226,581: | 69. |
| Summa | 1,533,787: | 37. |
| Credit: | ||
| Sparbankens fordringar hos låntagarene | 1,452,515: | — |
| Den 31 December 1877 upplupne utestående räntor | 42,777: | 10. |
| Contant i Cassan | 38,495: | 27. |
| Summa | 1,533,787: | 37. |
Sparbankens egen fond har under loppet af år 1877 blifvit ökad med 26,086 mark 66 penni.
Wiborg den 15 Februari 1878.
- Direktionen.
Spårvägen. Förslaget till kontrakt emellan staden och öfverste Pipping har numera med några obetydliga ändringar, gillats af stadsfullmäktige. Med underrättelse härom hafva stadsfullmäktige påmint om, att koncessionen icke har gällande kraft, förrän tillstånd af koncessionären utverkats att draga spårvägen öfver tullbron och den del af sjelfva bron hvaröfver staden icke eger bestämmande rätt.
- (Ö. F.)
— Kurgala affären. Vi hafva förut omtalat de stridigheter om fiskevatten som uppstått emellan Lavansaari oboer och Narva allmoge. Sistlidne höst hölls af den för reglerande af fiskevattnena utsedda kommissionen under vicehäradshöfding Ekmans ordförandeskap ett sammanträde, men detsamma ajournerades till lämplig tid under vintern. Guvernören i S:t Petersburg har nu meddelat att kommissionen sammanträder den 11 instundande mars och att ledamöterne i sådant afseende böra sammanträffa i staden Jamburg dagen förut.
- (Ö. F.)
— Björneborg. Tidningen Länsi-Suomi kommer att från och med instundande mars månad redigeras af lyceikollegan hr E. V. Selin, tillförene medarbetare i åtskilliga tidningar på såväl svenska som finska språket. Raittiuden Ystävä är öfvertagen af folkskoleinspektorn hr O. Hynén, som allaredan redigerat den sistlidne lördags utdelade nummern.
- (B. T.)
S:t Petersburg.
Genom en den 10 sistlidne Februari utfärdad ukas till dirigerande Senaten har H. K. M., med afseende å eventuel nödvändighet att temporärt öka riksskattkammarens aktiva, på framställning af finansministern, tillåtit utfärdandet i mån af behof af riksskattkammar-obligationer under, bland annat, följande vilkor:
riksskattkammare-obligationerne emitteras att löpa en tid, icke kortare än tre månader och icke längre än ett år;
vid förfallotiden inlösas de till nominelt värde jemte upplupen ränta, enligt bestämningarna för hvarje skild emission; för tiden emellan förfalloterminen och obligationernas inlösande erlägges icke ränta; obligationernas nominella pris får icke understiga 1000 rubel;
tiden och sättet för deras emitterande beror af finansministern;
obligationerna ställas å innehafvaren och kunna således öfverlåtas till annan person utan alla omgångar;
obligationerna emottagas af myndigheter såsom kaution till deras nominella värde och såsom underpant för tullafgifter till ett af finansministern faststäldt pris; Rysslands bank, dess filialer och kontor få emottaga dessa obligationer till diskontering.
UTRIKES.
Såväl Journ. de St. P:bourg som Agence gén. russe förklara, att den af Reuters bureau meddelade versionen af fredsvilkoren är oriktig. “Ryssland, säger nämnda Agence, har aldrig fordrat att Bulgariens muhamedanska invånare skola utvisas, men väl att de turkiska embetsmännen och trupperna skola återkallas, hvilket alldeles icke är detsamma. Lord Derby egde tillräcklig kännedom derom, för att icke behöfva erinra om mohrernes utdrifvande från Spanien. Likalitet har Ryssland begärt att en del af Bosnien skall afträdas åt Serbien. Hvad sunden angår är det en fråga, som, emedan den intresserar hela Europa, redan från början af Ryssland förbehållits Europas afgörande. Oaktadt ryktena om fredens afslutande hålla i sig, kunna vi konstatera, att ännu ingen underrättelse inlupit, som bekräftat fredens undertecknande.“
I den officiösa österrikiska Corresp. générale för den 24 februari läses: ”I går voro de österrikiska ministrarne samlade till en konselj, som bivistades äfven af utrikesministern grefve Andrassy. Ämnet för öfverläggningarna utgjordes af bestämmandet af datum för delegationernas sammankallande. Med afseende å konferensens nära förestående sammanträdande, hvilket eventuelt fordrar grefve Andrassys personliga närvaro, måste delegationerna i hvarje fall sammanträda en af de första dagarna i mars, för att i tid förlänga den provisoriska budgeten, som utgår med mars månad. Oberäknadt detta motiv, är det klart att grefve Andrassy fäster stor vigt vid delegationernas sammanträdande före konferensen, emedan dessa korporationer, hvilka det enligt lag åligger att kontrollera monarkiens utrikespolitik, derigenom blifva i tillfälle att genom sitt godkännande af vår monarkis politiska tendenser gifva större vigt åt Österrikes hållning på konferensen. Tvenne ungerska ministrar, hrr Tisza och Szell anlände i dag till Wien för att deltaga i ministrarnes fortsatta öfverläggningar, hvilka enligt Fremdenblatt icke hafva financiela eller militära åtgärder till ändamål. Det är bekant, att Montags-Revue icke är ense med Fremdenblatt hvad denna senare detalj beträffar. En annan Wientidning yttrar i en artikel med öfverskriften: “Millionernas sammankallande“ följande: Österrike väpnar sig, men det mobiliserar icke; det förser grefve Andrassy för hans beskickning till konferensen med en kredit af 50 till 100 millioner gulden, men det praktiska användandet af denna kredit, arméns mobilisering, har ännu icke blifvit föreslagen. Tvertom hoppas grefve Andrassy alltid att en uppgörelse i godo skall befria honom från att nödgas tillgripa de medel, som man skall ställa till hans förfogande. Delegationerna äro sammankallade för att votera denna extraordinarie kredit. Sådan är den tilldragelse, som utmärker situationen. Ty, på det hela taget, om mobiliseringen ännu icke blitvit dekreterad, är det blott ett steg från kreditbegäran till mobiliseringen.“
Om deputeraden von Bennigsens oförmodade vägran att öfvertaga den nybildade posten af tysk vicekansler samt om den köld, som inträdt i furst Bismarcks förhållanden till de nationalliberale skrifves i Deutsches Montags Blatt: “Ur god källa erfara vi, att förnämligast riksdagsförhandlingarna om tobaksskatten föranledt hr v. Bennigsen att för sina vänner förklara, att han, efter de faktiska och personliga afslöjanden, som dessa förhandlingar haft till följd, tillsvidare icke mera kan tänka på att, under de nu herrskande stämningarna, inträda i regeringen. En finanspolitik, som gör införandet af monopoler till sin hufvuduppgift, vore redan i och för sig en tillräcklig orsak för honom att hålla sig tillbaka. Man berättar oss vidare och ställer i förbindelse dermed, att ministern Delbrücks närvaro vid rikskanslerns parlamentariska soirée på många håll uttydts derhän, att underhandlingar bedrifvas med denne statsman om hans återinträde å rikets eller statens tjenst.“
De utländska diplomaterne, heter det i ett telegram till Daily News från Athen, som så ifrigt nödgade Grekland att draga sig tillbaka från Thessalien, ha handlat grymt mot de arma thessalierne. I stället för provinsens besättande af reguliera grekiska trupper med säkerhet för lif och egendom, till dess konferensen kunnat afgöra dess öde, rasar en guerillakamp i flere distrikt med ofta förekommande plundringar och massakrer, begångna af de förtviflade turkarne. Det hade endast behöfts anblicken af en regulier truppstyrka, för att de genast skulle lagt ned vapnen, ty de hoppas ingenting från Europa; men de vesterländska makterna ha hindrat Grekland från att upprätta ordning i Thessalien, och det kaotiska tillståndet tyckes skola nödvändigt fortfara. Sannolikt fortsätta insurgenterne striden ännu någon tid. England, Frankrike och Österrike skola få föga anledning att glädja sig öfver att ha hållit Grekland tillbaka. — I ett annat telegram heter det, att en skara frivillige den 20 lemnat Pireus på väg till Thessalien.
Guld och blod.
Social roman[1] af Gregor Samarow.
Sålunda hade några dagar förgått, under hvilka i den slutna kretsen af de tre med hvarandra lefvande menniskorna föga mer än de nödvändigaste ord blifvit vexlade, och allt sorgsnare, mera allena och betrycktare kände sig Karl i denna krets, som förut varit honom så fullkomligt nog och gjort honom så lycklig.
Men som han under hela sitt lif vänjt sig vid, att med modig och beslutsam kraft möta alla svåra pröfningar — icke endast med det passiva motstånd, som med resignation bär det oundvikliga, utan med verksam och moralisk ansträngning, hvilken strider och sträfvar, för att slutligen vända det onda till godt; — så höjde sig äfven nu hans goda natur och sunda sinne öfver den qvafva och dofva oklarhet, hvilken hvilade öfver honom.
På samma gång sade han sig, med den mildhet i omdöme, som alltid uppstår af medvetandet om egen öfverlägsen kraft, att han måhända varit orättvis mot Fanny, då han begärt ett så hastigt och fullkomligt underordnande af hennes fria, barnsliga sinne, under sin stränga och allvarliga lefnadsuppfattning.
Han kände, att han måste med mildhet försöka, att ombilda den älskades karakter efter sin uppfattning och lefnadsåskådning. Han kunde umbära lifvets förströelser och nöjen, då hans hela väsende mera koncentrerade sig i inre betraktelser; men han kände äfven, att han ej hade någon rätt, att begära detsamma af Fanny, som af naturen var annorlunda danad — lik en blomma, hvilken vänder sig mot ljuset och ej kan bestå utan den lifvande solstrålen.
Så beslöt han då såsom den öfverlägsne och starkare, att taga första steget, för att återställa den störda harmonin, och på eftermiddagen följande lördag, då såväl han som Fanny tidigare än vanligt återvändt från sitt arbete, gick han in till den unga flickan, som stannat i sina rum och, drömmande blickande ut i den tidiga skymningen, satt vid fenstret.
Förundrad såg hon upp, då Karl inträdde, dock låg i hennes drag snarare missnöje öfver ett ovälkommet afbrott i hennes tankar, än glädje öfver den älskades ankomst. Han såg detta med en sorgsen känsla, lät dock ej sin tanke bli synlig i sitt ansigte och sade, trädande fram till henne, i vänligt hjertlig ton:
— Vi ha ej på länge varit ute Fanny, jag tror att du längtar efter någon liten förströelse, och äfven jag känner behof af att åter litet muntra mig; — jag skulle derföre föreslå dig att i afton gå ut med mig. Man hör så mycket om operetten ”Hunderttausend Teufel,” hvilken spelas på Waltersdorff theatern — hvad menar du, skola vi gå dit? — vi skola skratta och det skall uppfriska oss.
Fanny hade först alldeles förvånad och förundrad sett på honom, men plötsligen ljusnade hennes sorgsna och trumpna ansigte af glädje. Hon sprang upp och lade sina båda händer på Karls axel.
— Är det ditt allvar? ropade hon, så lycklig betraktande honom med sina stora, strålande ögon, att äfven hans hjerta värmdes af denna blick, — är det ditt allvar?
Se, det är vackert, det är vänligt af dig, det hade jag knappt väntat, då du alltid är så sträng mot mig och du blef så ledsen, då jag nyligen gick till cirkus, — sedan du så oartigt lemnat mig allena, tillade hon i förebrående ton, hvilken hon genom en skälmsk blick och ett gladt leende, mildrade.
Sedan slog hon sina armar kring hans hals och tryckte en hjertlig kyss på hans läppar.
— Jag hade orätt, tänkte Karl, behagligt berörd af den hastiga förändringen i hennes sinnesstämning, och hon har väl rätt till att jag med kärlek och vänligt öfverseende leder henne och fäster afseende vid hennes anlag:
Vi skola framdeles utjemna hvarandra, sade han skrattande, upplyftande hennes vackra hufvud, som hon ett ögonblick lutat mot hans axel och innerligt blickande henne i ögonen; — jag vill ej mera vara så sträng, så allvarlig —
— Och så tråkig, inföll hon med ett lätt slag på hans kind. Dock, ropade hon, i det hon hastigt lösgjorde sig från hans omfamning, det är tid, vi måste skynda, om vi ännu skola få någon plats. Vänta ett ögonblick här, medan jag gör min toilette.
— Göra toilette, sade han förvånad och något ogillande, du är ju väl klädd — ingen ser oss ändå.
— Ingen ser oss? ropade hon — i en fylld theater? Jag hoppas verkligen, sade hon med näbbigt sjelfbehag, att man skall se mig — och du borde äfven vara smickrad, om rätt många blickar riktades på mig.
Innan han ännu kunde svara, hade hon tändt ett ljus och försvunnit i sin sängkammare.
I alla fall förstod hon, att hastigt göra sin toilette. Om en kort stund syntes hon åter, fullkomligt färdig till utgående.
Karl Berg kunde ej afhålla sig från, att
- ↑ Se n:o 51.
