| N:o 53. | FINLANDS | 1878. |
| ALLMÄNNA TIDNING | ||
|
Utdelas i Helsingfors hvarje helgfri dag kl. 4 e. m. i de officiela tidningarnas kontor, Kyrkogatan 14; i landsorten å resp. postkontor. — Pris för hel årgång 12 mark, för half årgång 6 mark, för tre månader 3 mark finskt mynt, postarvodet oberäknadt. Lösnummer à 15 penni säljas i tidningskontoret. |
Måndagen den 4 Mars. |
Kungörelser och annonser emottagas i de officiela tidningarnas kontor från kl. 11 f. m. till 2 e. m. och från 4 till 6 e. m. Annons priset är 10 penni per rad af vidpass 40 bokstäfver. Tidningens byrå: Kyrkogatan 14. |
Sedan Hans Excellens General Guvernören Grefve Adlerberg till Hans Majestät Kejsaren framfört de lyckönskningar, hvilka med anledning af årsdagen för Hans Majestäts uppstigande på thronen i underdånighet framburis af landets samtliga stater, har Hans Majestät i Nåder låtit tacka för dessa lyckönskningar och uttryck af underdåniga känslor.
Officiela Afdelningen.
Uppå derom gjord underdånig framställning har Kejserliga Senaten under den 20 sistlidne februari utsett och förordnat direktorn vid myntverket August Fredrik Soldan att vara ledamot i Manufakturdirektionen i Finland under trenne år, räknadt ifrån den 1 december nästförlidet år, derest icke bemälda direktion, i anledning af derom numera väckt förslag, derförinnan kommer att undergå omorganisation.
Hans Excellens Generalguvernören öfver Finland, Generaladjutanten grefve Adlerberg har den 2 innevarande mars utnämnt och förordnat kanslisten vid generalguvernements kansliet i Finland, grefve Alexander Cronhjelm till registrator vid samma kansli.
Consistorium vid Kejserliga Alexanders Universitetet har den 27 sistlidne februari utnämnt och förordnadt tjenstförrättande preparatorn vid Universitetets Zoologiska museum Petter Meriläinen att vara preparator vid sagda museum.
Guvernören öfver Nylands län har den 28 sistlidne februari konstituerat kanslisten vid rådstufvurätten och magistraten i Wiborg Adolf Mesterton till kommissarie vid poliskammarens i denna stad detektiva afdelning.
Jernvägsstyrelsen i Finland har den 28 sistlidne februari utnämnt praktikanten K. Elgh till yngre bokhållare å Hyvinge station och praktikanten, friherre Nikolai Aminoff till yngre bokhållare å Hangö station.
Icke-Officiela Afdelningen.
Helsingfors.
I går, årsdagen af H. M:t Kejsarens tronbestigning framfördes till h. exc. generalguvernören af samtliga stater lyckönskningar hvilka per telegraf till S:t Petersburg befordrades.
— Den finska ambulansens läkare hade före sin afresa från Tiflis företräde hos ståthållaren i Kaukasien, Storfursten Mikael jemte gemål. Vid tillfället betygade Storfursten sin erkänsla till den finska ambulansen för dess vackra verksamhet och bad dem till Finland framföra en hjertlig tacksamhets helsning.
- (H. D.)
— Val af en stadsfullmäktig i stället för hr Ehrström och af en medlem i pröfningsnämden för 1877 i stället för civilpolismästar Ståhlberg är utsatt till den 18 dennes kl. 5 e. m.
— Stadsläkaretjensten i denna stad är anslagen ledig att ansökas hos magistraten inom 56 dagar från den 26 februari.
— Konkurs. Cessionsansökning är till härvarande rådhusrätt inlemnad af handlanden Amatus Florström.
- (H. D.)
— Konsert. Finska operans artister hade i går på sin konsert att fröjda sig åt en väl besatt salong. Dessa tid efter annan föranstaltade musikaliska tillställningar hafva tillvunnit sig en berättigad och förtjent uppmärksamhet för såväl det rikhaltiga och omvexlande samt vanligen väl valda programmet som för det talentfulla och artistiska utförandet. Herr Holm utmärkte sig liksom alltid genom ett själfullt föredrag, hvilket i förening med den fulltoniga klangen i hans stämma gaf hans sång en sant konstnärlig prägel. Herr Navratil, som alltid vårdar sig om och synbarligen nedlägger mycken omsorg på sina uppgifter, besitter ej denna friskhet och denna mjukhet i rösten, hvilka så väsendtligen medverka till att göra ett stycke anslående och njutbart. M:lle Ingmans röst ljöd ren och klar, men utförandet af romansen af Gounod saknade lif och uttryck. M:lle Lagus tolkade med sin sympathiska röst några sånger af Schumann enkelt och varmt. Ensemblesakerna utfördes med precision och dramatiskt lif, isynnerhet arian och qvartetten ur ”Hugenotterna”. — Ett violinsolo, ”Ballad och polonaise” af Vieuxtemps, utgjorde den femte nummern af programmets tolf och förderogs af den unge violinisten Sandström, hvars mjuka och väl öfvade stråke gjorde ett godt intryck. Bifallsyttringarna voro de varmaste.
- X
— Madame Benoit’s konsert i lördags hör otvifvelaktigt till de mest njutningsrika musikaliska aftnar under pågående saison. Om det eljest i allmänhet blir någon enformigt, att under en hel konsertafton nästan uteslutande höra pianomusik, så kunna vi ej annat än uttrycka vår glädje öfver att en sådan känsla icke ett ögonblick gjorde sig gällande under Madame Benoit’s föredrag. Hon är i sanning en värdig elev af den store mästaren Leschentzky. Icke underligt då, att hennes spel i många afseenden starkt påminner om en bland samme mästares utmärktaste elever, — vi mena Madame Essipoff. — Samma fullkomliga beherrskning af teknikens alla svårigheter, samma yppiga och varma ton, samma kraft, samma underbart sköna anslag, fullt af poesi ända från den svagaste nyans af piano ända till yttersta graden af forte. Vi måste tillstå, att vi sällan hört en pianist med så framstående egenskaper som Madame B. För att icke vidare tala om hennes mästerskap i tekniskt hänseende, måste vi beundra hennes rika inspiration vid föredraget af de olika mästarene, hennes förmåga, att i sitt spel riktigt karakterisera både klassiska och moderna kompositioner, hennes ädla, sanna och djupt poetiska uppfattning af alla de verk, hon låtit oss höra. Vi veta i sanning icke åt hvilket af de föredragna styckena vi skola gifva företrädet med afseende på deras tolkning, antingen åt det klassiska lugn och sköna jemnmått, som gjorde sig gällande i Bachs toccata, eller åt bravuren i Liszts konsert och hans originela ungerska fantasi eller åt glöden och svärmeriet i de Chopinska och Schumannska styckena. Nog af, man kunde endast höra och — njuta. Alla tankar på kritiska anmärkningar förjagades liksom lätta töcken. Det enda, som vi beklaga är, att den utmärkta konstnärinnan ej föredrog de Lisztska kompositionerna med orkesteraccompagnement. Detta skulle hafva gifvit mera färg och relief åt det hela samt äfven låtit solopartiet ännu mera framstå. Konsertgifverskan, som hyllades med de mest entusiastiska applåder och bifallsrop, biträddes af m:lle Mechelin, hvilken artistiskt föredrog några sångnumror, samt af herr Faltin, hvilken i stället för orkestern skötte accompagnementet å ett annat pianoforte.
Det förljudes, att utsigt lärer vara förhanden, att publiken innan kort åter skall få nöjet att höra Madame Benoit. Låtom oss hoppas, att konstnärinnan då låter sig beledsagas at orkester, samt att en talrikare publik än förliden lördag blir i tillfälle att göra bekantskap med samt att hembära sin hyllning åt den så rikt begåfvade artistens eminenta talang.
- R.
— Den årliga maskeraden till förmån för den svenska stående theaterns pensionskassa eger i morgon, fettisdagen, rum i Nya Teatern. Det offentliggjorda programets pièces de resistance utgöras af Södermans ”Bondbröllopet” samt Schumanns ”Zigenarlif”, hvilka utföras dramatiskt samt i kostym. För öfrigt bjuder nämnda program på den vanliga ouverturen, en ”Marsch de triomphe avec grande cortège“, tvänne såkallade „Intermezzo“ och slutligen en „Qvadrille comique“.
Vi hoppas och önska, att denna maskerad till båtnad för den nyttiga pensionskassan, icke måtte blifva mindre besökt än dess föregångare.
— Tafvelexposition. Handlanden Göhle exponerar i riddarhusets stora sal från och med i dag mot en inträdesafgift af en mark en i utlandet uppköpt samling af äldre mästares taflor.
Från Paris.
(Forts. o. slut fr. n:o 52.)
Franska banken har, enligt dess sista veckorapport, den af gårdagen (21 Februari) för 2,411,765,040 francs sedlar utelöpande i rörelsen. Förr eller sednare, vanligen inom högst två eller tre års förlopp återkommer hvarje sedel, som engång i sin gröna ungdoms fraicheur ny, oböjd och vacker släpptes ut i lifvet, till sin vagga som slutligen ock blifver dess graf — bankens vexelkontor. Men eheu! huru förändrad! Genomstucken af knapppnålar, skrynklig, kantnött, slankig och grå, har han åldrats i förtid genom det lif han nödgats föra, de äfventyr han genomgått, de fröjder och de sorger hvartill han varit vittne, lycklig ändock om han ej under sin vandring genom alla händer blifvit, såsom Chileans hustru i “Ulysses von Thacia” så “ilde adgangen” att han såsom “fast ubrugelig“ vägras återinträde i fadershemmet, banken. För att denna höjd af olycka skall drabba honom, sedeln, erfordras nära nog att han skall vara lika stympad som den preussiske invaliden hvilken, enligt traditionen, besnusades på statens bekostnad i Potsdam, då det icke af hela karlen återstod mera än näsan. Det finnes i bankens arkiv (ett rum som är obeskrifligt intressant i många hänseenden för den, som lyckas skaffa sig tillträde dit) en del högst märkvärdiga fragmenter af dylika förtappade sedlar, hvilkas indentitet man ändock till slut lyckats att igenkänna och som visas icke utan stolthet. Det finnes sådana, som äro nästan helt förtärda af elden eller återfunnits halft upplösta i magen på kreatur, eller gått igenom en byk, lutats, kokats, klappats, torkats, manglats och strukits, i en västficks der de blifvit qvarglömda. Under sådana eller liknande förhållanden har det erfordrats en skarpsinnighet och ett tålamod utan like att återfinna i dessa oformliga trasor ett tecken, en siffra, som kunnat leda på spåret till den serie, den nummer- eller bokstafsföljd — såsom den kull — barnet tillhört. Hvarje sedel har nemligen sitt blad i bankens böcker, hvarpå är inprotokolleradt ej blott alla de särskilda operationer eller phaser han genomgått för att förklaras värdig att presenteras för verlden (dessa formaliteter äro ingen småsak; det behöfs tjugu dagars tid och arbete innan ett pappersblad, som redan är försedt med sin vattenstämpel, genomgått alla andra trycknings- graverings-, numrerings- och signeringsprocedurer) men ock hvarje påhelsning dess sedan sitt första utsläppande gjort i kassan. Det ligger häri ett medel till kontroll i flera afseenden, som är högst utmärkt.
Det väcker i närvarande tid mångas missnöje och ännu fleres förvåning att Banken långt ifrån att visa sig angelägen om att utsläppa sedlar, i stället indrager dessa så mycket som möjligt och i stället forcerar emissionen af klingande mynt. Redan äro alla 5, 20 och 25 francs-sedlar aldeles indragna, 50 francs- äro ytterst sälsynta och äfven 100-francs- äro temligen rara. Anledningen är helt enkel: Banken ligger i närvarande stund och sedan länge inne med en metallisk kassa
