Sida:Finlands Allmänna Tidning 1878-03-05.pdf/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
N:o 54.Tisdagen den 5 Mars 1878.
FINLANDS ALLMÄNNA TIDNING.

vitsord finansministern erhållit af furst Bismarck i riksdagens sammanträde den 22 februari, hvarvid rikskanslern bland annat yttrade, att han icke utan högsta nödvändighet och aldrig af blott personliga motiver skulle vilja skiljas från denne sin medarbetare. Skälet till hr Camphausens afskedstagande låg således icke uti någon meningsolikhet med rikskanslern; men det torde icke vara svårt att finna det annorstädes. Hr Camphausen är nemligen icke riksfinansminister, ty en sådan post finnes ännu icke, men han har dock varit nödsakad att i riksdagen försvara lagförslagen om nya skatters påläggande, och han förklarade vid detta tillfälle, att han icke kunde qvarstanna på sin post om riksdagen vägrade att godkänna de nya skatterna. Såsom kändt är vägrade riksdagen att göra det.


Telegrafunderrättelser.

(Telegram till Finl. Allm. Tidning.)

ST. PETERSBURG den 5 mars. Sultanen har i ett telegram lyckönskat H. M. Kejsaren till årsdagen af Hans Majestäts thronbestigning. Hans Majestät behagade tacka och utlåta sig att då Han samtidigt med Sultanens goda önskningar äfven erhöll underrättelse om fredens undertecknande Hans Majestät häri ser ett förebud till goda förhållanden af långvarig och stadig beskaffenhet. Freden undertecknades i San Stefano kl. 5 e. m. och straxt derpå anstälde H. K. H. Öfverbefälhafvaren parad med gardes trupperna, hvilka stått uppstälda från kl. 2. Derefter hölls bön i åsyn af Konstantinopel och Sofia. Trupperna defilerade ceremonimarsch då skymningen inbröt.

London den 2 mars. Agence Reuter säger, att alla afskedade officerare erhållit ordres att hålla sig färdiga, att förena sig med sina korpser. Ordren härom skall eventuelt meddelas per telegraf.

London den 3 mars. Agence Reuter offentliggör en depesch från Konstantinopel af gårdagens datum, som säger att Ryssland gjort eftergifter med hänsyn till det blifvande furstendömet Bulgariens gränser, samt att det afstått ifrån sin begäran om afträdelse af en del af turkiska flottan. Man skall fortfara att underhandla om krigsskadeersättningen.

Madrid den 2 mars. En depesch från Martinez-Campos, uppläst i kongressen, har voterat lyckönskningar åt konungen, generalerne och armén på Kuba. Alla kongressens medlemmar och ministrarne gingo att lyckönska konungen.

Berlin den 3 mars. Enligt National Zeitung har kejsaren afböjt Camphausens afskedsansökan, alldenstund intet motiverar den för ögonblicket. H. M. hade dessutom svarat, att denne minister borde invänta parlamentets afgörande rörande de nya skatterna.

Wien den 2 mars. Enligt rykten skall biskop Strossmayr samtidigt med deputationen från de bosniske begerne och kalolikerne inträffa i Wien, för att understödja deras petition inför regeringen. Oaktadt det förstärkta motståndet från allmänna meningen i Österrike och framförallt i Ungern vidhåller österrikisk-ungerska regeringen sitt beslut att besätta Bosnien. Befarande inre oroligheter, har dock regeringen uppskjutit utförandet af denna plan till efter konferensen. Enligt all sannolikhet skall af Bosnien och Herzegowina bildas en österrikisk vasallstat med en prins från huset Habsburg i spetsen.

Till Polit. Korr. telegraferas från Athen, att vigtiga underhandlingar bedrifvas mellan stormakterna rörand utvidgandet af Greklands gränser.


Officiela och legala kungörelser.

Till sjöfarandes kännedom och efterrättelse varder härigenom meddeladt, att, sedan inom Bottniska viken en ny segelled som inom lotsningsområdet under Yxkivi lotsplats i Uleåborgs lotsfördelning leder från sjön vid Yxkivi känningsbåk till Koivuluoto hamn, belägen vid Simo elfs utlopp, blifvit undersökt och utprickad, berörda farled från seglationens början innevarande år upplåtes till allmänt begagnande, samt att lotsning utmed änsagda led då äfven vidtager.

Nedannämnda vid ifrågakomna farled belägna grund utmärkas på följande sätt nemligen:

1:o) Yxkivennokka genom slät hvit prick.

2:o) Paakkarinmatala med slät hvit prick och genom prick med tofs på rödmålad stång.

3:o) Nikunmatala genom slät hvit prick.

4:o) Ulkomatala genom prick med tofs på rödmålad stång.

5:o) Konstantininmatala genom prick med tofs på rödmålad stång.

6:o) Pellenmatala genom slätt hvit prick.

7:o) Wälimatala genom slät hvit prick.

8:o) Turskanmatala genom prick med tofs på rödmålad stång.

9:o) Öperinmatala- vestra gund genom slät hvit prick.

10:o) Yxkuusenmatala genom prick med tofs på rödmålad stång.

11:o) Öperinmatala- östra genom slät hvit prick.

Af dessa remmare utsättas de vid Yxkuusenmatala på 17, vid Öperinmatala vestra grund å 21 och vid de öfriga grunden på 24 fots djup.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 18 Februari 1878.

Justus Eriksson.
Wilh. Wideman.
500(3—3)

Till underrättelse för sjöfarande varder härmedelst kungjordt, att inom Bottniska viken till större säkerhet för seglationen två nya sjömärken af trä komma att anbringas, det ena på Kajakari holme, belägen vesterom holmen Räfsö utanför Björneborgs stad inom lotsningsområdet under Räfsö lotsplats i Wasa lotsfördelning, och det andra å ett berg på stranden af holmen Hansnässkatan utanför Kristinestad inom området under Högklubbs lotsställe i sagda fördelning.

Såsnart berörda märken blifvit uppförda, skall om deras läge och utseende närmare tillkännagifvas.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 26 Februari 1878.

Justus Eriksson.
Wilh. Wideman,
593(3—2)

Till underrättelse för sjöfarande varder härmedelst kungjordt, att inom Bottniska viken en ny segelled, som inom lotsningsområdet under Marsunds lotsplats i Ålands lotsfördelning går österom om holmen Örfilsholm, kommer att från seglationens början innevarande år, jemte det den härintills begagnade farleden på vestra sidan af nämnda holme indrages, till allmänt bruk upplåtas, då lotsning utmed samma segelled äfven vidtager.

Med anledning häraf skola för den nya farledens betäcknande efterföljande anordningar ske, nemligen:

1:o den vid grundet Lergrund inom den äldre farleden underhållna släta hvita prick utsättes icke vidare.

2:o hvardera af de vid grunden Örfils norra och södra grund utsatta prickar med tofs på rödmålad stång förändras till slät hvit prick.

3:o de inom den nya farleden belägna grunden Stängselgrund och Örfilsgrund utmärkas, förstsagda grund genom prick med tofs på rödmålad stång och det sednare genom slät hvit prick.

Beskrifning öfver sistnämnda två grund.

a) fem fots grundet Stängselgrund består af stenar, har i längd och bredd ungefär femton famnar samt ligger i V omkring 75 famnar från fasta landet Hammarland. Remmaren utsättes på 14 fots djup.

b) tre fots grundet Örfilsgrund, som består af berg samt har ungefär trettiotre famnar i längd och tjugutre famnar i bredd, är beläget i V 125 famnar från fasta landet Hammarland. Remmaren utsättes å 14 fots djup.

Helsingfors, i Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen, den 26 Februari 1878.

Justus Eriksson.
Wilh. Wideman.
594(3—2)

Skriftliga ansökningar om biträde under innewarande år af Statsagronomen K. J. Forsberg, t. f. Statsagronomen H. Gibson samt allmänna Ploginstruktören G. Wallgren böra till K. Finska Hushållningssällskapet insändas innan utgången af förstinstundande Mars månad, och skola dessa ansökningar innehålla ej mindre namnet på den af ofwanstående personer, hwars biträde önskas, än ock uppgifter rörande förrättningens beskaffenhet, lägenheten der denna skall ega rum samt den ungefärliga tid, densamma anses erfordra. Åbo den 29 Januari 1878.

Enligt befallning:
Ernst Rönnbäck.
324(3—3)

Förteckning öfwer qwarliggande bref wid Postkontoret i Sordawala för år 1877.

Rekommenderade: Ewa Rinkinen, Sauwon Kylässä.

Frankerade: Herr M. Forsberg härstädes.

Retournerade bref:

Rekommenderade: Михаилу Михаиловичу въ Голицыно, retour ifr. Nykyrka.

Frankerade: Ilja Koiwunen, retour ifr. Kotka; Erik Torwinen retour ifr. Helsingiors; Garfwaregesällen J. Westerstrand; retour. ifr. Willmanstrand; Alexander Henriksson, Aleksej Bogdanoff och Лавреньтію Луукасту retour ifr. Wiborg samt Anna Böhm, Mikkel Hämäläinen, Heikki Tiimonen, Andreas Kankkunen, Elisabeth Kukka, Andreas Kessler, Anna Silwentoin, Katharina Auwinen, Isak Kuronen, Солдадка Фекла Икнатйовна, Матфею Сильендоисту, Екатеринѣ Флостремъ, Григорѣ Аплонову och Анна Александровна Дмитріева retour. ifr. S:t Petersburg.

Obetalte: Ewa Helena Sormunen retour. ifrån Helsingfors och Karwarin Kisälli Petter Lintunen retour. ifr. Kotka. Sordawala Postkontor, den 18 Februari 1878.

Walfr. Ammondt.
583

Trädgårdsskola.

Till undertecknads med biträde af statsmedel och under uppsigt af en utaf Kejserliga Senaten utsedd Direktion, härstädes inrättad trädgårdsskola med treårig kurs antages från den 1 nästkommande Juli sex elever, de der under lärotiden erhålla kostnadsfri såwäl theoretisk som praktisk underwisning, bostad, kost, ljus och wärme, men icke kläder och twätt.

De som önska winna inträde i skolan böra före den 1 instundande Maj till undertecknad skolans föreståndare inlemna ansökning, åtföljd af prestbewis om sökandens ålder och frejd, behörig målsmans skriftliga samtycke samt intyg öfwer färdighet i läsa och skrifwa, hwarefter de, som till elever antages, af mig derom i god tid före läroårets början underrättas. Helsingfors, Villan Alkärr i Februari 1878.

M. G. Stenius.
Adress: Trädgårdsmästar M. G Stenius,
Helsingfors, villan Alkärr.
543(4—3)

I enlighet med Rådstufwurättens i dag meddelade resolution kallas och stämmes härmedelst okände egarene till 2 7/8 kannor brännwin, samt häst med fullständigt rede, hwilka undertecknad den 7 sistlidne månad härstädes tagit i beslag, att lördagen den 30 instundande Mars kl. 10 f. m. styrka sin eganderätt till sagde egendom, wid talans förlust framdeles. Jywäskylä den 16 Februari 1878.

Gust. Ef. Bröcker.
Stadsfogde.
581(3—1)

Jemlikt Häradsrättens i Pielawesi sockens tingslag wid 1877 års winterting under § 38 meddelade beslut, uppmanas härmedelst den eller de, som i stöd af bättre rätt wilja klandra min åtkomst till 4/15 af skattehemmanet n:o 1 i Löytynjärwi by och Pielawesi socken att inom natt och år, sedan härom tredje gången kungjorts, denna sin klandertalan, efter utwerkad stemning, utföra wid förlust af rätt dertill sedermera. Pielawesi, den 15 Januari 1878.

Dawid Hywärinen.
541(3—3)

För att winna laga fastställelse uti halfwa Karjala eller Kesti skattehemman 5/24:dels mantal n:o 16 i Mieslahti by af Paltamo socken, Kajana härad och Uleåborgs län, enligt Häradsrättens utslag af den 21 sistlidne September fattade beslut. Får jag härigenom tillkännagifwa för dem, som tro sig hafwa bättre rätt till sagde hemman, göra sin lagliga anmälan för Häradsrätten i Paltamo socken inom natt och år sedan denna kungörelse blifwit tredje gången införd på Finlands Allmänna Tidning och Suomen Wirallinen Lehti. Paltamo den 29 December 1877.

Anti Karhu.
606(3—2)

Då wi wid sökt lagfart å 1/72:dels mantal af Tenhula skattehemman n:o 2 i Niinilaks by af Wiitasaari församling icke gittat styrka wåra fångesmäns egda rätt till detsamma, ty uppmanas härmedelst den eller de, hwilka tro sig ega bättre rätt till hemmans delen att, inom natt och år från det denna kungörelse warit tredje gången i landets officiela tidningar införd, sin talan derom utföra wid wederbörlig domstol wid äfwentyr att fullständig lagfart oss derefter bewiljas. Wiitasaari den 12 Februari 1878.

Abel och Johan Tenhunenen.
574(3—1)

Då wi wid sökt lagfart å 1/27:dels mantal af Markkula skattehemman n:o 1 i Muurosjärwi by af Pihtipudas församling icke gittat styrka wåra fångesmäns egda rätt till detsamma, ty uppmanas härmedelst den eller de, hwilka tro sig ega bättre rätt till hemmansdelen, att inom natt och år från det denna kungörelse warit tredje gången i landets officiela tidningar införd sin talan derom utföra wid wederbörlig domstol wid äfwentyr att fullständig lagfart oss derefter bewiljas. Wiitasaari den 16 Februari 1878.

Johan Kinnunen och Matts Paananen.
575(3—1)

Då jag wid sökt lagfart å 7/144:dels mantal af Räihä, eller Korpisenniemi skattehemman n:o 2 i Keitelenpohja by af Wiitasaari församling, icke gittat styrka mina fångesmäns egda rätt till detsamma, ty uppmanas härmedelst den eller de, hwilka tro sig ega bättre rätt till hemmansdelen att, inom natt och år från det denna kungörelse warit tredje gången i landets officiela tidningar införd, sin talan derom utföra wid wederbörlig domstol wid äfwentyr att fullständig lagfart mig derefter bewiljas. Wiitasaari den 12 Februari 1878.

Johan Tianen.
576(3—1)

Då jag wid sökt lagfart å 1/36:dels mantal af Waris skattehemman n:o 4 i Kolima by af Wiitasaari församling, icke gittat styrka mina fångesmäns egda rätt till detsamma, ty uppmanas härmedelst den eller de, hwilka tro sig ega bättre rätt till hemmansdelen att, inom natt och år från det denna kungörelse warit tredje gången i landets officiella tidningar införd, sin talan derom utföra wid wederbörlig domstol, wid äfwentyr att fullständig lagfart mig derefter bewiljas. Wiitasaari den 16 Februari 1878.

Matts Waris.
577(3—1)

Härmedelst tillkännagifwes att jag hädanefter kallar mig Henrik Snellman.

Henrik Johansson Ollila.
Landthandlande i Kiwijärwi socken.
573(3—2)

Emedan mitt af Pastorsembetet i Sibbo socken enligt uppgift den 13 Januari detta år utfärdade flyttningsbetyg till Helsingfors af okänd anledning icke kommit mig tillhanda warder sagde betyg härmedelst dödadt i hwems hand det än må wara. Helsingfors, den 23 Februari 1878.

Edla Liäsinen,
Tjenstepiga.
544(3—3)

Flyttningsbetyget till Kuopio n:o 11 gifwen från nedannämnde Kyrkoherdeembete år 1878 för Polisen Josef Sikanen och hans hustru Katharina Sofia


det han hjelpte henne upp i vagnen som gifvit mig tillfälle att tjena och beskydda er?

Han steg tillbaka från fotsteget, närmade sig kusken, som lutade sig ned, och gaf denne sin befallning, sedan steg han hastigt in och vagnen rullade derifrån mot det inre af staden. Efter en stund for den förbi den långsamare framskridande droskan i hvilken den stackars Karl Berg, bevakad af två poliser, alldeles bruten och försjunken i dystra tankar fördes till fängelset.


Tjugondetredje kapitlet.

Fanny lutade sig som bedöfvad i hörnet af vagnen, medan denna hastigt for genom gatorna mot det inre af staden. Det kom öfver henne här i det slutna med mjuka dynor stoppade rummet bakom de uppdragna fenstren, genom hvilka den darrande reflexen af de hastigt förbiflygande gatlyktorna inföll som bländfyrar, en välgörande känsla af säkerhet. Det förekom henne som vore hon plötsligt ryckt från sin fordna lefnadsspher och högt lyftad öfver denna verld af arbete, försakelse och förödmjukelse, i hvilken hon hittills rört sig och i hvilken Karl Berg med så sträng hänsynslös hand velat qvarhålla henne. Nästan med vrede och hat tänkte hon på den arme Karl, som nu fördes till fångenskap och ett måhända långt, pinsamt förhör och straff; — något liknande afsky vaknade upp hos henne vid tanken på hans utseende, huru han vanställd af vrede, med fradgande mun och vildt hotande ögon brottats med polisen. Hon hade, utan att tänka på framtiden och följderna af denna afton, en obestämd känsla som vore hon befriad från en tung, plågsam boja, om hvilken hon nu först kände, huru förlamande den varit, huru tryckande hon genom den varit återhållen från det fria uppsvingandet till ljus och lefnadsfröjd, efter hvilket hennes själ törstade. Hon kände ingen ånger öfver, att hon förnekande vändt sig från den, som sålänge troget sörjt för henne; — denna omsorg hade ju alltid förefallit henne liksom ett plågsamt slafveri. — Hon kände kraft, att sjelf svara för sig i lifvet, och ett visst trots tvingade henne, att sjelf bryta sig de blommor, hvilka ödet nekat henne, obekymrad om, hvad som kunde följa på de flyktiga solskensdagarna fulla af vårdoft och vårglädje. Den unge man, som så plötsligt ryckt henne undan den förskräckliga och pinsamma scenen utanför theatern, hade dessutom redan någon tid uppfyllt hennes tankar; — han hade på den aftonen, då hon, missnöjd med den förmenta försummelsen af Karl Berg, gått till cirkus tilltalat henne och följt henne hem; — hon hade efter någon motsträfvighet nämnt det magasin, der hon arbetade, och flera aftnar hade hon funnit honom der väntande vid dörren, och på långa omvägar låtit honom följa sig hem. Visserligen hade hon alltid motstått hans böner om ett längre sammanträffande, men hans vackra, förnäma utseende, lättheten i hans samtal, i hvilka han öppet uttalade sin beundran för hennes skönhet och lät henne höra om sin kärlek och önskan att ega henne, men aldrig öfverskridit gränserna för en viss slags ridderlig aktning, — detta allt hade utöfvat en förtrollande verkan på hennes sinnen och unga hjerta, som var så mottagligt för hvarje lysande behag och så föga kunde höja sig till sin trolofvades allvarliga lifsuppfattning.

Hon hade förut ej vetat, hvem den unge mannen var, som närmade sig henne med en för hennes hjerta så ljuft lockande hyllning. — Då han namngaf sig för polisen, hade hon första gången hört hans namn och detta namn hade ytterligare stärkt den förtrollning, som redan höll hennes själ fången. — En prins — med ett namn, som var kändt tillochmed i hennes med aristokratin så fremmande krets, — detta fängslade alla hennes tankar; — barndomens glömda feesagor böljade i gyllene dimbilder förbi hennes blickar. — Så måste Törnrosa varit till mods, då hon elter ett hundraårigt slumrande drömlif vaknade vid solljuset, för att se in i den frälsande prinsens ögon.

Och hon kände blickarna ur dessa ögon, som kunde blicka så eldigt och så kallt, och stolt hvila på henne, under det hon, tillbakalutad i vagnshörnet, lät hufvudet nedsjunka på bröstet. — Prins von Trachenfeld hade, utan att yttra ett ord, en lång stund setat vid hennes sida med den artiga och förbindliga hållning, som följde han en dam ur den första sällskapskretsen, — men han hade ej underlåtit att från sidan betrakta den sköna gestalten, som stundom upplystes af gaslågornas fladdrande sken, och vid detta betraktande strålade och lyste hans ögon och hans fina läppar öppnade sig för de heta andetag, som uppstego ur hans bröst.

Slutligen lutade han sig till henne och fattade hennes hand, den hon efter ett knappt märkbart försök till motstånd, lät honom behålla.

— Nå, min sköna väninna, sade han tryckande sina läppar på hennes handled ofvanför handsken, — ty min väninna, tillade han leende, måste ni nu väl vara af tacksamhet, för det jag ryckt er undan denna fula skandal, — nu hafva vi ändtligen tillfälle, att i lugn samtala och blifva litet närmare bekanta med hvarandra. — Ni heter Fanny, som ni redan sagt, — ett förtjusande namn! likaså förtjusande som dess egarinna. — Men hvem var då denne råe tölp, som så föga förstod, att umgås med en fin blomma?

(Forts.)