Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
15
Näsan.
Af alla ledamöter, om
Man granskade, ponera casus!
Finns ingen så vanlottad som
Den ledamot, som kallas Nasus.
Född till försakelse och drift,
Mer än det öfriga sällskapet,
Som monumentet vid en grift
Står näsan uppställd bredvid gapet.
Då munnen frossar då och då
Med gåspastej, champagne och tjäder;
Då får den arma näsan stå
Som Tantalus och sluka väder.
I glaset får han titta ner,
Der drufvan doftar liksom rosen;
Han lukta får — men vill han mer,
Så svaras honom: ”jo! på nosen!”
Han utsatt är för tusen puts,
Den gamla hedersledamoten.
Hur ofta i den värsta smuts
Blir icke näsan femte foten!
