40
Kung Augias sjelf, med sin lurfviga lugg,
Såg grönögd och flat genom fähusets glugg,
Hur rent han nu hade.
Men Herkules sade:
”Si så! låt mig få den belöning ni sagt;
Trehundrade oxar, det var vårt kontrakt!”
Kung Augias sade: ”Trehundra? — Åh hå
Det torde väl bli att besinna sig på.
Jag lög bara i er;
Det var fantasier,
Ett narri och ingenting mer, mon ami!
Ni måtte, för f—n! väl förstå raljeri!”
Men Herkules svarade endast: ”jaså!
Mig lyster ock lära dig narri förstå.” —
Och dermed han dubba’n
I skallen med klubban,
Att föga det fanns utaf nackben och skinn. —
Kung Augias hvit-ögat vände ut-in.
Men Herkules var om sin dagspenning mån.
På thronen han satte den aflidnes son.
Betaldt fick han redan,
Och murade sedan
Ett tempel för hvad han förtjent i ett stall.
Kung Augias aldrig jag glömma skall. —
