Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
72
Jag önskar dig än många år
Och allt hvad kärt och godt;
Och säkert om du lefva får,
Så dör du ej så brådt.
Se icke trumpen ut, gif akt!
Låt hjertat slå i munter takt.
För tungt bör man ej verlden ta,
Och den i skuggor klä.
Man bör väl något folkvett ha,
Då man ej blef ett fä.
Var glad, att du fått mensklig mine —
Du kunde varit skapt som s . . n.
Jag tål ej folk, som blott till knot
Sitt hela sinne stämt.
Det kliar alltid i min fot
Att höra klagan jemt;
Som det blott fanns på lifvets stråt
Surlimpor, slottskansli och gråt.
Än är det soln, som är för varm,
Än är Guds dag för lång;
Än är det regnet, som gör harm,
Än är det vindens sång;
Än är vårt klot för rundt och skumt,
Än är det ödet, som är dumt.
