Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
153

lika oförändrat. Trettiofem år och femtio voro gränserna mellan vilka hans ålder kunde variera — han kunde vara ettdera, eller på vilket avstånd som helst mellan de två.

Det kan anmärkas att gifta män i fyrtioårsåldern vanligtvis äro färdiga och frikostiga nog att kasta blickar i förbigående på vilketsomhelst provstycke av sedvanlig skönhetsgrad, som de kunna urskilja på sin väg. Sannolikt är det med dem såsom med folk som spelar kort om flickor: medvetandet om en viss trygghet under alla omständigheter emot den värsta av alla eventualiteter — den att betala — gör dem överdrivet sorglösa. Bathseba var övertygad att denna lidelsefria personlighet inte var gift.

När börstiden var slut rusade hon av till Liddy, som inväntade henne bredvid den gula gigg i vilken de hade åkt in till staden. Hästen spändes för, och de åkte i väg; Bathsebas socker, te och tygrullar voro inpackade baktill, och tillkännagåvo på något svårbeskrivbart sätt, genom sin färg, form och allmänna skapnad, att de numera voro denna unga lanthushållerskas egendom, och att de hade upphört att tillhöra kryddkrämaren och tyghandlaren.

»Jag har gått igenom det, Liddy; nu är det över. Nu blir det ingenting svårt att göra om det, för nu har de alla blivit vana att se mig där; men i morse var det lika otäckt som att bli gift — ögon på alla håll!»

»Jag visste ju det, sade Liddy. »Karlar är