och jag har också varit en inbiten ungkarl. Jag har aldrig i min ungdomstid kunnat tänka mig själv såsom äkta man, inte heller har jag haft några beräkningar åt det hållet sedan jag blev äldre. Men människan förändras medan hon lever, och min förändring skedde då jag såg er. Sedan dess har jag allt mera känt att det liv jag nu för är intet värt i något avseende. Högre än allting annat önskar jag er till hustru.»
»Jag känner, herr Boldwood, att fast jag högaktar er mycket, jag — inte känner — vad som kunde berättiga mig till — att mottaga ert anbud,» stammade hon.
Detta hennes sätt att besvara värdighet med värdighet tycktes bryta ned fördämningarna för de känslor Boldwood dittills hade behärskat.
»Mitt liv är en börda utan er!» utbrast han lågmält. »Jag måste få er — jag måste få er tillåtelse att säga er om och om igen att jag älskar er.»
Bathseba svarade intet, och hästen som hon ledde tycktes röna ett så djupt intryck av hans ord, att den, i stället för att avbeta gräsmattan, såg upp.
»Jag antar och hoppas att ni bryr er tillräckligt om mig för att höra på vad jag har att säga!»
Bathsebas ögonblickliga impuls, då hon hörde detta, var att fråga, varför han antog något sådant, då hon erinrade sig att hans antagande, långt ifrån att härröra från en egenkär inbillning, helt enkelt var den naturliga slutsats Boldwood vid
