Hoppa till innehållet

Sida:Fjärran från vimlets yra del 1 1920.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

216

inte behöva så mycket som titta utom dörren vid höbärgningen, eller hålla reda på vädret när det blir skördetid. Jag tycker ganska mycket om min schäs, för att det är den samma som min kära far och mor brukade åka i; men om ni inte vill ha den, så skall jag sälja den och ni skall få en egen ponnyvagn. Jag kan inte säga huru högt ni står mig över alla andra tankar och ting på hela jorden — ingen vet det — Gud ensam vet det, hur kär ni är för mig!»

Bathsebas hjärta var ungt, och det svällde av medkänsla för den djupa natur som yttrade sig så rättframt.

»Tala inte så där — gör inte det! Jag står inte ut med att ni känner så mycket och att jag känner ingenting! Och jag är rädd att folket lägger märke till oss, herr Boldwood. Vill ni inte lämna saken såsom den är nu? Jag kan inte samla mina tankar. Jag visste inte att ni ämnade säga mig det här. Åh, jag är ryslig, som har bragt er att lida så!» Hon var lika skrämd som upprörd av hans häftighet.

»Så säg då, att ni inte absolut avslår. Avslå mig inte helt och hållet.»

»Jag kan ingenting göra. Jag kan ingenting svara.»

»Får jag en annan gång tala med er om saken?»

»Ja.»

»Får jag tänka på er?»

»Ja, jag förmodar att ni kan få tänka på mig.»

»Och hoppas att vinna er?»