288
ning utan att egentligen ha ämnat göra det, snoppar ni av honom som en syndens son.»
»Så där står saken visst inte emellan oss,» sade hon i det hon vände sig bort. »Jag tillåter inte obekanta karlar att vara fräcka och närgångna — inte ens då de berömmer mig.»
»Jaså — det är inte berömmet utan sättet som kränker er,» sade han vårdslöst. »Men jag har den smärtsamma njutningen att veta att mina ord, de må nu vara behagliga eller inte, är obestridligt sanna. Ni kan väl inte fordra att jag, efter att ha sett er, skulle säga åt mina bekanta att ni är en alldeles vanlig kvinna, för att befria er från besväret att bli påtittad av dem om de råkar komma i er närhet? Det kunde väl ändå inte falla mig in att beljuga en sådan skönhet, bara för att uppmuntra en enda kvinna i hela England i hennes alltför överdrivna blygsamhet.»
»Det är allt bara strunt — vad ni pratar!» utropade Bathseba, som mot sin vilja började skratta åt sergeantens arglistiga metoder. »Ni har en storartad förmåga att hitta på ursäkter, sergeant Troy. Varför kunde ni inte ha gått förbi mig den där kvällen utan att säga någonting alls? — det var allt vad jag ville förebrå er.»
»För att jag inte hade lust. Halva njutningen av en känsla ligger i att få uttrycka den på ögonblicket,och jag gav uttryck åt min. Det skulle ha gått på samma sätt om ni hade varit motsatsen av vad ni är — ful och gammal — då skulle jag ha utropat det på samma sätt.»
