28
oss. När hans tid kommer, skall han säkert hjälpa oss, och till dess gäller det att vara tålig. Efter regn följer alltid solsken, och så är det även med oss människor; skickar Gud lidande, så skickar han även glädje … härda blott ut. Det, han gör, är alltid till det bästa.
Tårarna rullade långsamt över Trines ansikte; hon nickade för sig själv, innan hon svarade:
— Du har rätt, mor, nu såsom alltid annars, men jag är inte som du … jag kan inte finna mig till rätta. Jag tycker alltid, att Gud glömt oss.
Gumman skakade på huvudet.
— Han drar försorg om sparvarna under himmeln, och då skulle han ha glömt oss! Nej, Trine, det kommer ännu en gång bättre tider, låt blott icke modet falla!
Christel hade smugit sig fram till mormodern; leende strök den gamla flickans blonda hår och sade:
— Inte sant, Christel, vi två tro, att solen åter skiner, även om det mången gång inte ser så ut?
Och lillan nickade glatt.
De unga flickorna sutto tysta och förundrade, men nu sprungo de upp, ty Kon öppnade dörren och anmälde, att vagnen anlänt. Ögonblicket efteråt kom fröken Reuter in i rummet, och några minuter senare voro de alla på väg hem.
FJÄRDE KAPITLET.
Följande morgon sutto Eva, Maria och Wally på verandan och pratade. Barn, sade Eva, hur skola vi kunna visa Friedels mormor vår tacksamhet för den oss visade gästvänskapen? Jag frågade tant Helene, men hon sade, att det få vi själva tänka ut, fastän att hon sedan förbehåller sig att lämna sitt samtycke därtill. Alltså, höga råd, uppmanar jag er att uttala era åsikter.
— Elsa måste vara med, sade Maria och reste