Hoppa till innehållet

Sida:Flickförbundet Silverkorset 1927.pdf/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
37

— Jaså? sade Dora och satte händerna i sidorna. Hur många små grevinnor finns det egentligen?

— Ett otal, Dora, försäkrade Wally med djupaste allvar.

— Ja, det förefaller mig också så, sade gumman argt. I går avlade den riktiga lilla grevinnan ett besök hos mig, men hon såg helt annorlunda ut.

Wally slog ihop händerna i största häpnad. Det är inte möjligt, Dora. Jag var inte med min fot inne hos er i går.

— Jag vet inte, om ni var med. Det var fröknarna från grannvillan, och vårt barn höll lilla grevinnan under armen, så att jag skulle lära känna igen henne.

— Det var ingen liten grevinna i går, Dora. Titta ordentligt på mig. Såg jag ut så här i går?

Gumman granskade den näpna flickan med kritisk min. Det vill jag just inte påstå, erkände hon sedan. Men så har ni heller ingenting att skaffa med lilla grevinnan.

— Jo, mycket, Dora, ty det är jag själv. Den, som var här i går, var ju tjocka Kon, tillade hon sedan.

— Vad för slag? En pojke? Men då skall —

— Dora, det är förskräckligt syndigt att svärja, sade Wally allvarligt och fattade gummans hand. Men inte sant, Dora, det var ett himmelskt skämt i går?

Hon skrattade glatt, men Dora, som inte alls kände sig upplagd för skämt, sade i vredesmod:

— Jaså? Ni drev med gamla Dora, och nu skall jag kanske tacka för det? Jag hade inte kunnat tänka mig, att en liten grevinna skulle kunna hitta på ett sådant skämt. Men när allt kommer omkring, finns det nog ingen grevinna … alltsammans är nog bara dumheter!

— Bevara mig väl, Dora! Jag är det alldeles säkert!

— Det kan vem som helst säga, och jag för min del tror inte längre på någon liten grevinna. Därmed gick Dora in i sitt rum och smällde igen dörren efter sig … en tydlig vink åt Wally, att hon kunde gå sin väg …