38
Strax efteråt begåvo flickorna sig till prästgården. Två små flickor, som stodo utanför dörren, kommo springande, når de fingo se våra unga vänner. Det var länge sedan ni voro här, sade den mindre av dem och klängde sig fast vid Marias arm, under det att den äldre skyggt sprang tillbaka, när hon fick se Elsa.
— Martha, kom hit! Du springer väl inte din väg för en obekant? En så stor flicka får inte vara blyg längre. Och Eva sprang efter och kom tillbaka med det blyga barnet. Som jag ser, Elsa, har du redan formerat bekantskap med Gretchen. Här är även Martha. Var ha ni er syster, barn?
— I köket. Skall jag gå efter henne?
— Nej tack, vi vilja själva överrumpla henne.
De unga flickorna smögo sig genom farstun och in i köket, där pastorskan stod vid spiseln och lagade mat, under det att Suse och tjänstflickan stodo i andra ändan av det rymliga köket och ströko. Suse uppgav ett utrop av överraskning, då hon fick se väninnorna, ställde ner strykjärnet och skyndade fram till dem.
Pastorskan, som vänt sig om vid dotterns utrop, hälsade hjärtligt på de unga flickorna och bad dem stiga in i vardagsrummet.
— Kära fru pastorskan, vi vilja presentera vår nya väninna Elsa Kirchner för er och på samma gång be att Suse får bli ledig för i eftermiddag.
— Åh, jag kom först i förrgår hem från min resa, avböjde flickan. Ni kunna inte tänka er, vad jag har mycket att göra.
— Nåja, en eftermiddag kan jag nog reda mig utan dig, och du har ju varit så flitig hela morgonen, så jag unnar dig gärna nöjet att vara tillsammans med dina väninnor.
— Du rara lilla mor! sade Suse och slog ömt armarna om pastorskan.
Denna tryckte en kyss på dotterns blomstrande kind, nickade vänligt åt unga grevinnan och återvände till sitt arbete. Suse förde väninnorna ut i trädgården och in i en berså, där det var svalt och skönt. Vilka är det som komma där? utbrast Elsa, då de
