kom på det klara med mina fel och brister; jag fick endast höra talas om en begriplig motvilja mot mig, olycklige, men jag hoppas, att fröken Elsa, hos vilken denna motvilja är särskilt starkt utvecklad, skall förhjälpa mig till insikt om mina fel. Jag kommer naturligt nog att bemöda mig om att lägga bort dem för att kunna förvärva de unga damernas gunst.
Flickorna kämpade alltjämt med en lätt förvirring, men med undantag av Elsa förmådde ingen av dem lägga band på sin munterhet. Fritz gnuggade belåtet händerna och kastade triumferande blickar på Elsa, som inte tycktes veta, vad hon skulle taga sig till.
— Vart ämnar ni er egentligen, om man får lov att fråga, herr Gerd? frågade Eva.
— Direkt till er, min älskvärda dam.
— Kom då in, och stå inte där vid häcken som en landstrykare, ropade Wally.
Den unge mannen åtlydde uppmaningen och stod strax efteråt vid ingången till bersån. Fröken Maria, ni måste tillåta, att jag lägger mig för era fötter för att ge uttryck åt mina känslor av tacksamhet, för att ni nyss tog mig i försvar.
— Del behövs inte alls, herr Gerd, avböjde hon skrattande. Jag sade endast min åsikt, och det behöver ni inte tacka mig för.
Nu slog Gerhard sig ned på den enda lediga platsen bredvid Elsa och såg skalkaktigt på henne.
— Ni torde förlåta, fröken Elsa, men det är inte mitt fel, att jag, outhärdliga människa, slår mig ner i er omedelbara närhet … och i varje fall skall jag visa mig så tillbakadragen som möjligt. Så fortsatte han glatt: Nå, barn, vad ha ni egentligen för er här?
— Vi ha tråkigt, förklarade Kon.
Gerd nickade. En väldigt flott sysselsättning, för att tala som en löjtnant, svarade han med en skälmsk sidoblick på Elsa.
— Ja, herr Gerd, sätt litet liv i spelet, bad Fritz.
Gerhard drog upp ögonbrynen. Herr Gerd — nej, hör du, Fritz, en sådan gröngöling till student som jag kan du gärna kalla du, och det gäller för dig också, Kon, min son.
