52
— Låt oss rådgöra såsom män om saken … flickornas hjälp behöva vi ej.
Det var tjockis med om, och de togo upp sina portmonnäer och skakade ut innehållen i en hög. Det blev tillsammans två mark och femtio pfennig.
— Det är mycket litet, sade Fritz dystert. Vad kan man köpa för det?
— När man vill bereda en annan en glädje, sade Kon släpigt, skall man ju giva det, som man själv tycker allra bäst om, inte sant, magister? Ungefär så står det ju i bibeln.
— Vad menar du med del? frågade Fritz oroligt och gick hastigt i tankarna igenom sina käraste ägodelar.
Kon sträckte på sig med beslutsam min. Jag skall ge Friedel min »Skinnstrumpa».
— Ah! utbrast Fritz i största överraskning, ty han kände till broderns förkärlek för denna bok, som till och med åtföljde honom på resan.
— Betänk endast, vilket nöje den kommer att bereda Friedel under de långa vinterkvällarna, fortsatte Kon. Och jag kan den nära nog utantill.
Trots denna försäkran visste Fritz, hur mycket denna skilsmässa kostade på tjockis, och inom sig beundrade han dennes offermod, ehuru han icke låtsade något om. Som du vill, sade han endast. Men vad skall jag taga mig till? Du vill naturligtvis ha dina pengar tillbaka? fortsatte han misstroget.
— Dumheter! svarade Kon. Låt oss hellre rådgöra om vad vi skola göra. Vet du vad, magister, tillade han. Egentligen smaka höns mycket bra.
— Tänk inte jämt och ständigt på att äta, tjockis, sade Fritz i förtretad ton. Låt mig hellre tänka efter i lugn och ro.
— Jag vill ju endast hjälpa dig, urskuldade den andra sig. Vad säger du? Skola vi skänka dem en höna?
Fritz såg fundersamt på brodern. Jag har det! utbrast han sedan triumferande. Vi skänka dem en pulla med kycklingar. Det är inte bara en fin present, utan det kan även bringa hela hushållet på benen igen.
