nästan dagligen försiggingo repetitioner, vid vilka det skrattades mycket.
Till sist inbröt den efterlängtade födelsedagen, och när på kvällen det lilla lustspelet uppfördes, märkte man ingenting av att det rått tvedräkt och oenighet inom den lilla kretsen. Kvällen avlöpte utan missklang, och ännu långt efteråt talade väninnorna om sin första debut på scenen och tyckte med undantag av Maria att de icke voro utan begåvning.
NIONDE KAPITLET.
Sommaren hade gått med all sin prakt, och hösten hade tidigt hållit sitt intåg med blåst och regn. Geheimerådinnan hade jämte Dora lämnat Wildemann efter ett tårerikt avsked från dottern, ehuru i den fasta övertygelsen, att Elsas uppfostran vilade i de bästa händer, ty hon hade nog kommit till insikt om att hon själv var för svag och eftergivande gentemot Elsa.
Nu hade det förflutit fyra veckor sedan moderns avresa, och den unga flickan hade helt och hållet levat sig in i fröken Reuters hem. Hon stod på ganska god fot med sina kamrater, men kunde ändå inte påstå, att hennes förhållande till Wally blivit innerligare; till hennes förtret tycktes lilla grevinnan känna sig mest dragen till Eva. Med den sistnämnda hade hon alltjämt små tvister, men i det stora hela gick det ganska fridfullt till i den lilla kretsen, ty Eva höll ord och tog sig i akt för att missbruka sin presidentroll.
Elsa hade hoppats, att fröken Reuter skulle låta henne dela Wallys stora, trevliga rum, liksom systrarna delade ett, men till hennes ledsnad anvisade fröken Reuter henne ett rum, som inte ens låg intill Wallys. Hon kände sig mycket förstämd däröver, men visade det förståndigt nog ej, ty hon visste mycket väl, att fröken Reuter inte lät inverka på sig av
