74
hennes dåliga humör, liksom hennes mamma gjort så ofta.
Hon hade emellertid inte tid att tänka på sina små otrevligheten, ty dagen tog alla hennes krafter i anspråk, och om kvällarna var hon så (rött, att hon somnade, så fort hon kom i sängen.
Under sina lediga stunder, i all synnerhet om kvällarna, arbetade flickorna för sina fattiga, och till och med Elsa började så småningom tycka om dessa kvällar, då alla sutto kring stora bordet och delade sin uppmärksamhet mellan arbetet och en god bok, som fröken Reuter läste högt för dem. De hade redan fått färdig en hel utstyrsel åt barnen i Grünberg, och på fröken Reuters önskan arbetade de nu för några fattiga i staden, som de skulle överraska till julen. De unga flickorna hade helt plötsligt fått en sådan oväntad, riklig hjälp, att de till en början stod mållösa av häpnad inför allt det material, som samlats. Grevinnan Thalenhorst hade skickat icke blott sin lilla gosses avlagda kläder, utan även en stor lärftsbunt och annat till underkläder och förkläden. Geheimerådinnan hade skickat en massa av sina och Elsas avlagda kläder, och doktorinnan Reuter i Hamburg bidrog ävenledes efter bästa förmåga.
Familjen Schreiber i Grünberg hade det nu bättre så till vida, att Trine icke blott grundligt lärt sig tvätta, utan även fått flera fasta kunder förutom våra vänner. Därmed var den värsta nöden fördriven ur huset, och de emotsågo vintern med mindre ängslan, än de gjort de föregående åren. I fråga om Christoph voro underrättelserna så pass gynnsamma, som man kunde begära, då den sjuka foten blivit försummad så länge. Såret läktes på ett tillfredsställande sätt, ehuru läkarna icke hemlighöllo, att benet sannolikt alltid skulle förbli stelt.
Våra unga väninnor kände sig lyckliga över att deras skyddslingar hade det så mycket bättre, och de styrde ofta sina steg till den lilla stugan, där de städse blevo emottagna med jubel och trakterade efter bästa förmåga.
Till flickornas ledsnad hade Gerhard för länge sedan avrest, men för att visa sina unga väninnor,
