Sida:Folksagor.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


SÅDANA KUNNA KÄRRINGARNA VARA.

Det var en gång en man och en hustru som skulle så, men de hade inget utsäde och inga pengar att köpa något för. En enda ko hade de och den skulle mannen gå till stan med och sälja för att få pengar till utsäde. Men när det kom till kritan vågade inte hustrun låta mannen fara, ty hon var rädd att han skulle supa upp pengarna. Hon gick i stället själv till stan med kon, och en höna tog hon med sig dessutom.

I närheten av stan mötte hon en slaktare.

»Ska du sälja kon, mor?» frågade slaktarn.

»Jo jo mänsan, det ska jag», svarade hon.

»Hur mycket vill du ha för henne då?»

»Jag får väl en mark för kon, men hönan får du för tio daler», sa hon.

»Hönan har jag ingen användning för», svarade han, »men den blir du nog av med när du kommer in till stan. För kon däremot betalar jag en mark.»

Hon sålde alltså kon och fick sin mark. Hönan däremot ville ingen betala något för. Då gick hon tillbaka till slaktarn och sa:

»Jag blir inte av med hönan, far. Du får allt köpa den också eftersom du köpte kon.»