De sovo i “full sömn". En hållarsten (stor som en knytnäve) föll ned på taket. Bergsten vaknade och sade: “Tro, vad det är för folk?“ Intet svar. Han lutade sig igen. Då kom en ny hållarsten på taket. Nu vaknade också Nils Ersa. De stego upp och rodde söröver fjärden. Där stod strömmingen alldeles fullt upp mot land. Efter ett par timmar hade de lastat två båtar.
9. En natt på Storgrundet, medan de vilade, hörde Bergsten tydligt, att det ropade Pelle (hans förnamn) inte bara en gång utan flera. Han steg upp och fann, att det var lägligt lägga ut återstoden av skötarna. Det blev bra fiske.
10. Bergstens son, hemmansägare i Juni, hos vilken gamle Bergsten njuter sitt födoråd, berättar:
En natt under notdragning lågo han och kamraterna i sjöboden mörkaste natten för att vid 2-tiden börja notdragningen. Bergsten lutade sig mot väggen med ögonen riktade ut genom fönstret för att se, om någon strömming hoppade i lugnvattnet på fjärden. Vaken som han var, hörde han någon komma gående opp över notvallen och krafsa på dörren.
