157. Ett notvarp, som gav rikligt, var eftersökt. Därför kappades alla om att få “börda“ varpet, d. v. s. komma först för att sätta notvindarna iland. Sedan kunde ingen komma och taga det. Men de, som bördat varpet, kunde gå i land och vänta flera timmar, innan de kastade. Detta förargade dem, som ej hunnit först, så att trätor hörde till fiskdygnets ordning. Ett sådant varp fanns på skatan. Det bär än i dag namnet Trätvarpet. (se 39).
158. Sägnen förmäler, att på den tid då havet gick högre upp, ett fartyg strandade i Å. Av detta skall sedermera rester ha funnits i myran nedom byn. Fartyget hette Humle och efter detta har sedermera denna del av byn kallats Hummelviken. (se 38.)
159. Långrå i Å by, vilket går längs efter bäcken, nämnes så, emedan det är långt och smalt. (se 38)
