Sida:Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
78
ORDSTÄV

192. “Jag har inte råd plikta för att jag är tokig, jag, som du!“ sa käringen till länsmannen, som ställt sig vansinnig för att slippa undan med böter.

193. “Känn åt, så får jag göra!“ svarade Månberg, då han tillfrågades, om det fanns strömming på grundet.

194. “En gång var det allravärst,“ tyckte Skomakare Stålberg då becket brann.

195. “Jag kan tiga!“ sa Dahlin på husförhöret, då han skulle svara.

196. “Jag slår dig för mat men icke för hat,“ sa han som klubbade laxen.

197. “Kråka ropte sitt eget namn!“ sa käringen i Kråksta till sin gubbe.

198. “De’ ä’ roligt leva i Norden!“ sa Norrbom.

199. “Bättre ha blemma på foten än skrynka på skon!“

200. “Snorhackan, dom får gifta sig, men folke får gå ogift,“ klagade gammeljäntan.