Sida:Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


10
SJÖRÅ

6. Ovannämnde Jon Persson satt en gång inne i kammaren vid Skatan och stenade skötar tillsamman med en gubbe. Därunder kom ett fruntimmer och bad att bliva rott över till Endesvikslandet. Till Jon Perssons förargelse sade kamraten ifrån: “Ja nu“, sade han, “får du fara ensam, för nu lönar det inte lägga ut.“ Han följde dock med, men de “fingo inte ett liv“.

(Efter nämndemannen P. E. Johansson i Solberg, själv fiskare; 60 år.)


7. Mor Söderberg i Juni, 73 år gammal; berättar:

En gång för ett par mansåldrar sedan var ett stort slagsmål ute i Juniskären vid Ol Ols. Ingen såg, vilka som slogos, men det var ett plaskande i vattnet, ett skrik och en olåt, som var väldig och hördes vida omkring, Slutligen “gav sig sjörå på skogsrå”, som måste taga till flykten under stort brak inöver land.


8. Från P. Bergsten, f. d. hemmansägare i Juni — en nu 80-årig gubbe med utmärkta förståndsgåvor — stammar följande om sjörået:

Nisse Julin, Bergsten och Nils Ersa lågo i skären en natt i en koja utan dörr.