Verder. 97 H. V2. Det obestamda pronominet man finnes ej i Forn- Uordiskan; i detz stalle sattes verbet impersonelt, afwen der wi Uti nyare skrifspraken begagna impersoilelt patziv; t. er om aftvH nen stall man rosa dagen: at KveliU ska! 62^ losa; sa sages i kung Olofs saga: syll se^ir i so^u (^laks l»onilnz>8; har borjar kung Eriks saga: lier liolr sa^u Nriks kanunFg. §. 93 . Futurum, perfectum och plusquamperfecmm uttryci kas genom hjelpverber: futurum genom 8l:»l eller mun (man) med infinitiv; perfettum och plusquamperfectum genom prZes. och pratt. af verbet ll»fg med prNt. pßNic., t. er. ek mul» (man) f»r» til l^n^lan^s, jag skall resa till England; ljraLVr munu lier^aslt, broder skola komma att slåst; ek l,«ki verit 1 l)anmur!>U) jag har warit i Danmark; l»ann liakvi elL^at: han hade alskat. Participiet rattar sig understulldom ester objectet i genus och numerus, t. er. holr li6lV« k«ll!an llijsQ iu^2n, de hade fallt hofdingen. — Nagra intransitiva ver ber bilda perf. och plusquamperf. genom ver», ej l. er. er uokliur Btun6 var llDin, da nagon stund war forliden< §. 94. Prws. particip. har utom den wanliga activa aft wen pastiv betydelse, t. er. »!t er 8«Fz3nll» Linum vin, allt kan sagas till en wan; Aelt» «r hlF^anill,, detta kan emott tagas; » <I«>z3u6» 68^!, pa dodsdagen» §. W. Pastivum fkall egentligen alltid utlryckas gem om ver» (vårs) och ver^a svarh») med prLLt. participi, ps det satt att verT och v»r^ bildar prsLs. och prZet., em (er) och var perfektum och plusquamperfectum, t. er. !>»«« verssr elslla^r, han alskas; han» vsl^s llrepinn, han dreptes; knn er suedllr i 8ll»rum, han ar fodd i Skara; lzaun v»r bor^ inn i BM»u6i, han war fdod i Seeland. Dock begaguas oft ta ver» afwen till att bilda prsss. och prNteritum; i synnerhet nyttjas var till att uttrycka preteritum rna hHnva oftare an varN^ I Forn. -Swenskan finnes redan mycket tidigt ben i W beskrifna refieriva och keciproca formen p^ -s s-M) 'Vt)^ Mune h, Forn-Sw. och Forn-N. Graniniaiik, 7,
