Syntax. Verber. 99 tl. li»nn ln^Vi Bfl^ti l,»nn, l»»nn Bt»kk B^6ti ): han stack spjutet genom honom; l,»nn drli BverVi, han drog swardet ur skioan. Flere af detza verber aro ej rent intransitiva, utan kunna afwen hafwa ett accusativiskt object, och motswara derfore egentligen de nya ur Tyskan upptagna sammansatta verber, som borja med be-, t. ex. »t kast» in»nn. inn Bteinu»N) att kasta stenar pa mannen (eg. att ofwerkasta, bekasta v. v.^ mannen med stenar): »t le^» msnninn Bp^6ti, att genomstinga mannen med ett spjut. Andra dylika locomotionsverber, dels med, dels utan accus. object, aro t. er. 8» (ss), lillis», gnu», ven6», ski^t»s alla med dativ. Dativ styra destutom alla verber, hwilka uttrycka en be? fallning, ett rådande, hjelpande, skonande, nyttjande, eller det motsatta, t. ex. <i^lli konnnFr reZ lon6um, kung Gylfe rådde ofwer landen; »t lili, att radda lifwet; 2t t^n» likuu, att mista lifwet. H. W. Genitiv styra alla verber, hwilka uttrycka ett wantande, uppwaktande, saknande, begarande, erfordrailde, er hallande, njutande; tinget, hwilket saknas, begares o. s. w., star i genitiv, men personen, af hwilken nagonting begares, eller som anmodas, stsr i accusativ, t. ex. »t l,iVa ltz^sr, att wanta p^ god wind; »t F<sm2 l»F»un», att hiilla la^ gen; — »t ki^H l,»nn llttnunnar, att bedja honom om qwiNl nan; liauu lekk Konu, han fick en hustru; ofta med persons? object i dativ: l,ann li»V ser kunu, han anholl for sig om en hustru; lllluu lekk ser ljår, han skaffade sig gods. §. IW. Det ar sjelfskrifwet, att alla activa satser, der ett accusativiskt object forekommer, kunna omskrifwas till pasti. vum, med acc. objectet såsom subject. i nominotiv, och alla andra casusforhallanden i satsen orubbade. Nm Vtomina vch Pronomina. 101. Att adjectivum, fogadt till ett substantivum, rattar sig ester detta i genus, numerus och casus, galler i Fornnordi. skan, likasom i alla andra språk.
