136 Nunlara. Gramm. former. och an spriiksl ost, med bestamdt afseende pZ an ledningen, hwarfore wonumenterna blifwit till. En ut tydning, hwilken lagger i inskriften orimliga, eller opastande, ur luften tagna yttranden, wisar sig redan harigenom wara origtig. Vers traffas ofta p 8runstenas, i synnerhet i karn^r^». l»F (se H. 126). En fullstandigt drottqwadd vers finnes ps Karlevistenen pa Oland (Bautil N:0 IV7i)< E^rempel pa forlu yrdalag ar foljande (Bautil 728): D. a.: 55l(NM!h l.l^ I^3^ 81"lL^ Dl^l^ BVlc^ 8M NV?il)^ N^IX Vk^ 8161.^ BIM. <^^l.^ VVKVM «^^lil VM VVMlB^tB. I versform, med F.- Sw. orthographi: B»Fsih let res» Bten liann ost slFlt tll Bemg»lla «l^rum l«n«3lri um Domisneg. 2t Byen sin» l»on<l2; §. 159. Nuninskrifterna aro ofta sw^ra att fa reda ps, derigenom att antingen orden icke skiljas fr^n hwarann, eller att linierna ga i ormslingor, eller att borjan ar i midten, och sortsatmingen derpå alternerar an i de ofra, an i de neora lic nierna, eller andtligen att skriften gsr frZn hdger till wenster. Imellertid larer man snart genom ofning att orientera sig. Destuwm aro de inskrifter, der orden g^ uno tenore, sallfyinal re an de, i hwilka de Ztskiljas. Detta sker wanligtwis genom punkter eller kors. Nuninskrifter, der inga stungna bokstafwer forekomma, aro i regeln aldre an de med stungna, fastan del wore blott i. Bokstafsformerna I>, l^ och wittna alltid om hogre Hlder, an 1, och l. Exempel pa runinffrifter: 1. Glavendrupstenen ps Fyen, Danmark (Skandinav. Lit. Selsk. Skr. !BW, p. 105): lMll> . dl^ - k?li^ l^ii l>l^ - liliiL . hli -
